— Har ni några underrättelser från SaintNazaire? frågade grefven hastigt med sänkt röst. — Nej, svarade markisinnan i samma ton. Intet senare än brefvet, som jag lemnade er i förgår morse; men hvarför denna fråga? — Derför att Jag i förgår erhöll ett vigtigt besök. — Af hvem då? — Åf en person, som skulle kunna bli en mycket farlig fiende. — Hvad heter han?... Armande kom nu tillbaka in i budoaren och hindrade grefven från att svara. — Madame, sade kammarjungfrun, bär är bud från färgaren Bernard; har madame några befallningar att gifva? I detsamma syntes en lakej På tröskeln till rummet. — Ett bref till hr grefven, sade han och räckte fram ett bref på en silfverbricka. Edouard öppnade brefvet och genomögnade det hastigt. — Är den person, som lemnat det, derute ? frågade han derefter. — Ja, hr grefve, svarade betjenten. Edouard vände sig mot markisinnan. — Tillåter ni? ... sade han. — Ni behöfver här ej någon tillåtelse, grefve, svarade m:me dHorbigny.