Göteborgsposten – 20 april 1861, sida 1

— —— —r ställanden af sakförhållanden, om än mycke af hvad han anfört är sannt nog. Synnerligen vågade förekomma uppgilterna om de omvändas antal bland prester och lekmän, då det är allenast Gud och icke hr Wiberg som ser till hjertat. Etter några inledande anmärkningar förklarade hr Wiberg att det, allmänneligen taladt, icke tilltörene funnits mycket lif inom den svenska kyrkan, oaktadt den herrnhutiska rörelsen äfven utöfvat något inflytande i Sverge. För omkring tjugo år sedan funnos mänga personer i Stockholm, som voro bekymrade om sin själs frälsning, men endast tå hade kommit till visshet om syndernas förlåtelse och kunde öppet säga att de voro Guds barn. Men sedan dess hade ställningen i Stockholm betydligt förändrats, och nu funnos, enligt talarens öfvertygelse, icke mindre än tusende personer i den staden, som visste på hvem de trodde och som hade den Heliga Andas vittnesbörd om att de voro Guds barn. Och icke blott i hufvudstaden utan nåstan i alla provinserna förefanns en sådan rörelse. Så förspordes t. ex. i Dalarne, som tillförne varit nästan helt och hället främmande för all religion, ett lifligt intresse för andliga ämnen; och han kunde med full visshet säga att i denna provins funnos tusentals troende. I en annan provins hade arbetet krönts med stor framgång och kristendomen uppenbarat sig på det skönaste sätt. Åfven i Lappland hade ett stort arbete börjats, och af lapparna, som ända till sisttörHutna år i sjelfya verket varit afgudadyrkare, hade många kommit till tron och fröjden i Kristo. Kortligen sagdt: af Sveriges tjugefyra provinser funnos endast två eller tre, i hvilka icke omväudelsens verk pågick i större eller mindre skala. Han hade sett uppgifvas i några skottska tidningar att omkring trehundradetusen själar blitvit omvända, men han ansåg detta antal mycket öfverdrifvet och att blott tvåhundratusen själar på de sista tio åren blitvit dragna till Herren. Läsningen af Luthers predikningar hade, synnerligen i provinsen Dalarne mycket biI dragit till folkets väckelse, och talaren sjelf hade hemtat mera tröst af dem än af någon annan skrift, undantagande Bibeln. Men arbetet hade under de senare åren bedrifvits hufvudsakligen genom kolportörer, hvilka det i främsta rummet ålåg att predika evangelium och i andra att utdela biblar och religiösa småskrifter. Han sjelf tillhörde baptistsekten, som hade trettio ständigt arbetande kolportörer. Deras lutherska bröder hade omkring sjuttioåtta kolportörer, men han trodde icke att dessa egnade hela sin tid åt arbetet. Under de sista tio åren hade en mängd söndagsskolor inrättats. Under den nu pågående väckelsen hade äfven förekommit plötsliga omvändelser liknande dem, som egt rum i Irland och Amerika. Det hade händt att menniskor under det de läste eller hörde Ordet, tallit ned och angripits af spasmodiska konvulsioner och ropat och bedt om sina synders förlåtelse. I några fall hade händer och fötter forlamats och en dödslik dvala inträdt. Inom den svenska statskyrkan funnos 2,100 prester, men bland dessa voro icke mer än 100 omvända, och de oomvända voro grymma förföljare, som gjorde allt hvad de kunde för att släcka elden som hade uppR—-5 Fn