Göteborgsposten – 20 april 1861, sida 1

tändts på deras härdar. Folket hade mycket att lida af dessa fortöljelser. Väl hade dessa aftagit något under de två sistforflutna åren, men ännu gjorde mycken religiös intolerans sig gällande. Hr Wiberg tillkännagaf sluthgen att han kommit ull Skottland i afsigt att insamla penningebidrag till uppförandet af kyrkor 1 Svenge. Dertill erfordrades omkring 5000 , och han skulle skatta sig lycklig om han finge uppbära i Skottland 1000 för detta ändamål. En af de tillstädesvarande mr Thorburn, tog derefter ordet. Han sade att han var mycket glad öfver att ha infunnit sig vid denna sammankomst, att hvad angick afsigten med hr Wibergs härvaro, så komme väl predikanterna at hans sekt att förkunna åsigter, som, enligt talarens oöfvertygelse, ej voro fullt öfverensstämmande med Guds ord, men denna omständighet, ehuru vigtig, var dock af underordnad betydelse i jemtorelse med Kristendomens hufvudläror, och dessa, trodde han, skulle hr Wiberg och hans vänner nitiskt predika. Emedan talaren hade några slägtingar i Sveige, hade han flera gånger varit i det landet på ett besök, och han kunde sålunda bekräfta hvad hr Wiberg sagt, då han jemförde det närvarande tillståndet derstädes med det föregående. När han var på sitt första besök i detta land för nära fyratio år sedan, ansågs söndagen mycket allmänt som en dag för offentliga nöjen och han nödgades säga att hans egna landsmän i Göteborg äfven lämpade sig efter denna kontinentala plägsed. Han hade varit i Sverige tio år sednare, och både enligt hvad han sjelf hört och sett och enligt andra personers uppgifter, voro presterna på den tiden, allmänt nog, vanda att vädja till känslorna. Han hade sett en talrik församling smälta i tårar och detta var i synnerhet törhållandet när någon bland dem för-första gången gingo till Herrans Nattvard. Ett uppträde af detta slag hade blifvit skönt skildradt af den svenska skalden Tegner och skildringen öfversatt af Longfellow. Känslorna vid sådana tillfällen tycktes vara af ofvergående natur och han hade sett sällskap, som om förmiddagen gråtit i kyrkan, om aftonen deltaga i lustbarheter. Lättsinnighet och dryckenskap hade vunnit stort insteg, men han kunde till sin glädje säga att han aldrig sett någon öfverlastad qvinna i Sverige. När han åter kom dit förlidet år, hade han den glädjen att finna det en stor förändring försiggått, och att Herrans anda besökt ländet. Han kunde också anföra, till hans göteborgska landsmäns heder, att då en bal gafs på en Söndagsafton för den nuvarande konungen efter hans uppträdande på tronen, icke en enda brittisk innevånare i Göteborg bevistade den. Mr Thorburn talade derefter om de religiösa meningsskiftningar, som förefinnas i Sverige, och slutade med att uttrycka sin glädje ofver att kunna bekräfta hvad hr Wiberg yttrat om den förhandenvarande väckelsen i detta land.