Göteborgsposten – 18 april 1861, sida 1

ständig verksamhet, och sådana som egentligen endast hafva kontorsgoromål under andras omedelbara ledning. De förra stå visserligen icke oberoende af regeringen, utan hafva att emottaga och utföra dess befallningar, men de erhålla i hufvudsaken endast allmänna bestämningar om hvad de skola utföra, och det är sedan lemnadt åt dem sjelfva att efter lokala och andra förhållanden vidtaga de detaljerade åtgärderna för utförandet. HSådana embetsmän äro t. ex. diplomaterna, landshöfdingarne 0. s. v. I afseende å detta slags embetsmän ligger nödvändigheten af att regeringen skall ha rätt att afsätta och tillsätta dem efter sitt eget bästa skön klar för dagen. Skall en sådan embetsman nemligen med omdöme och skicklighet kunna verkstålla de allmänna order han får, så är det nödvändigt, att han klart och bestämdt förmår uppfatta deras allmänna syfte samt i allmänhet hela det system som regeringen följer, och för att han med kraft och ifver skall uttöra dem i systemets anda är det tillochmed nödvändigt, att han i hufvudsaken skall gilla och ansluta sig till detta system. I fall detta icke är fallet så riskerar regeringen, att han, antingen genom att icke rätt uppfatta dess åsigter eller genom att följa andra derifrån afvikande, använder sin diskretionära makt på ett sätt, som leder till följder, hvilka strida mot regeringens syften, utan att derföre göra något, för hvilket han juridiskt kunde anklagas. Detta kan icke undgås annorlunda än derigenom att regeringen har rätt att afsätta sådana personer, äfven om de icke begått något positivt tjenstefel, samt att i stället tillsätta andra personer, som hylla regeringens åsigter och tillhöra samma parti som den. I afseende å dessa embetsmannnrplatser är det derföre icke allenast rigtigt, att deras innehafvare äro afsättliga, utan det är äfven i allmänhet nödvändigt, att de skola vara beklädda med personer som i hufvudsaken ansluta sig till regeringens parti, samt att, då vid en omvexling i de politiska förhållandena ett annat parti kommer att taga administrationen om händer, dessa platser besättas med personer af det parti som sålunda kommit i regeringen. För det andra slaget af embetsmin, de som egentligen hafva kontorsgöromål att sköa, är ett sådant ombyte vid partivexlingarne visserligen icke nödvändigt. En renskritvare, en uppbördsman, 0. 8. Vv. står icke i den ställning till regeringen, att hans politiska åsigter ovehöfva öfverensstämma med dess, för alt nan skall kunna sköta sitt embete väl. Men att deraf vilja sluta att han bör vara oafsättlig är dock icke rätt. Utan att begå nåra bestämda tjenstetel kan det dock vara en vetydlig skilnad emellan personers utforando vf sina åliganden å sådana platser. Den ena can Ådagalägga mera mt och flit än den anIre 0. s. v. och det är derfore ingalunda likrviltigt för staten, hvem som förrättar dessa ligganden. Om det således icke såsom vid let förra slaget af embetsmän är en absolut