Göteborgsposten – 18 april 1861, sida 1

med dånet från den af elden undergräfda murens fall. Lyckligtvis hade muren fallit åt gårdsidan; ingen af oss hade blifvit skadad och en frisk luftström förjagade nu röken, som hindrade oss Ifrån att intränga i m:me de Versacs rum. Denna gång var det hr Lenoir, som gick i spetsen. Han hade ej väl hunnit in i det brinnande rummet, förrän ett skri, hvars uttryck det är omöjligt att återgifva, ånyo ljöd derifrån. Vi hade alla skyndat in, och midtemot oss blefvo vi varse hr de Niorres med trasiga kläder, stirrande ögon, blodigt ansigte och händer, vanställda anletsdrag -— kortligen, han var i ett förfärande tillstånd., Han hade äfven sett oss, eller rättare, han hade endast sett Lenoir. Han skyndade emot honom och slog med ytterlig häftighet sina armar omkring honom. — Rättvisa! rättvisa! skrek den gamle med en röst, darrande at rörelse, vrede och förtviflan. Hjelp! hitåt! jag har de brottsliga! se här äro de! och se här liken af dem, som ropa på hämnd, Förvånade och häpna följde vi med blicken rikningen af den gamles finger och ett skri undslapp våra läppar. Vi hade för våra ögon ett hemskt skåde