Göteborgsposten – 18 april 1861, sida 1

enta Staterna. Det är derföre uppenbart, ati grundorsaken till det påpekade missförhållandet i Amerika, är någon annan. Detta är likväl blott ett yttre bevis emot denna åsigt. Det egentligen falska uti densamma ligger deruti, att den utgår från den förutsättningen att embetsmännens oafsättlighet är något fördelaktigt för staten. Detta är dock så långt ifrån att vara fallet, att man med skäl kan sätta i fråga, om icke systemet med afsättliga embetsmän i de allra flesta fall skall lemna vida bättre resultater. Ty i hvarje stat har regeringen, och måste ha, en större eller mindre sfer af verksamhet, den så kallade administrationen, som det är nödvändigt att öfverlemna åt dess egen diskretion, och angående hvilken den måste ha rättighet att handla efter omständigheterna. Denna ster är derigenom ingalunda undandragen folkets kontroll och öfvervakande. Regeringen måste först och främst stå till svars inför allmänna opinionen för sitt handlingssätt och sina åtgöranden, och genom det så kallade parlamentariska styrelsesättet och ministrarnes såkallade ministeriella ansvarighet, i motsats mot deras blott juridiska, kan denna kontroll och detta öfvervakande från folkets och de styrdas sida blifva nästan fullständigt. Men om man måste lemna regeringen en sådan makt i afseende å administrationen, så måste man äfven lemna den de medel, som äro nödvändiga för dess handhafvande. Då man fordrar af den, att den skall stå till ansvar för, hur den handhafver denna makt, så får man icke heller binda händerna på densamma vid fullgörandet af de skyldigheter man tordrar af den. Och de embetsmän, som lyda under regeringen äro, för att begagna en liknelse trån 1721 års regeringstorm, de organer, de armar och de händer, genom. hvilka den har att uttöra sina åtgärder. För att regeringen skall kunna så väl som möjligt fullgöra sin pligt, är det derföre också nodvändigt, att man lemnar den fritt att till sina åtgärders genomförande obehindradt få välja dem, den anser dertill vara de lämpligaste och skickligaste, samt att byta om en person, som den icke finner fullt lämplig, mot en annan, som den anser för lämpligare. — För att förstå nödvändigheten af en sådan rättighet för regeringen, behötva vi endast tänka på, hvilken omöjlighet det vore för en enskild perBon, t. ex. en köpman eller en jordegare, att sköta sina affärer väl, ifall honom vore pålagd nödvändigheten att, sedan han en gång antagit en kontorist eller en inspektor, icke få afskeda honom i annat fall än då han begått något brott, som vore belagdt med straff lagen. Han kunde då helt och hållet vara 1testängd från vidtagandet af en hel mängd örbättringar i sitt yrke, emedan han vore örhindrad från att skaffa sig de personers biträde, som bäst förstode att utföra dem. Ibland de personer som inbegripas under ubriken administrativa embetsmän kunna vi itskilja tvenne stora grupper: sådana som i ner eller mindre mån hafva en viss sjelf—--LL