Göteborgsposten – 17 april 1861, sida 1

folkade gatorna återljudade af de taktmessiga stegen, och så snart den lilla truppen hunnit öfver Vallgrafven vid Kungsporten smattrade en marsch ur hornen, hvilken i sin ordning efterföljdes af en trummarsch. Deremellan uppstämdes af sångarne fyrstämmiga marscher. Afdelningen var således, som du finner, ganska rikt utrustad i musikaliskt afseende, så att marscherna icke behöfde blifva enformiga. Vägen togs förbi de täcka villorna fram mot Örgryte kyrka och förbi densamma till Lilla Torp. Här gjordes halt, och på en vidsträckt äng utbredde sig snart en jägarkedja, som efter hornsignaler än rörde sig framåt, än tillbaka och slutligen med stor skyndsamhet drog sig tillsammans i sluten trupp. Marschen fortsattes, och vid framkomsten till en vacker dal utbredde sig ånyo jägarkedjan, erbjudande för åskådaren cn den mest pittoreska tafla. Djupt ned i dalen, der en bäck slingrade sig, var understödstruppen placerad och på båda sidor uppåt de branta skogsbeväxta bergafsatserna utbredde sig kedjang båda armar, rörande sig efter trumpetens af ekot återupprepade signaler. Viga som kattor syntes intet hindra skarpskyttarnes frammarsch: gärdesgårdar öfversattes i ett enda hopp, busksnåren måste dela sig för ett lågt-böj-af och gevären blixtrade från klippspets efter klippspets. Snart ljöd dock åter den välbekanta inrycknings