Göteborgsposten – 17 april 1861, sida 1

obotliga, ifrav nu för en asyl för fallna qvinnor. Och detta är nog godt och bra, ätver om man anmärkt hurusom det vore lämpligare att använda sin makt, sin välgörenhet och allt på att icke låta qvinnor falla. Ännu obesked: ligare anmärkare ha påpekat huru det bland de qvinnor som stå upprätta kanske förekommer ett stort antal fallna — i hemlighet. Under sådana förhållanden, som nog tyvärr äro sanna, vore det kanske rådligast, såvida nå gonting i stor skala skall uträttas, att börja: den rätta ändan, i början, försöka att på nå got sätt undanrödja orsaken till qvinnorna: fall, hvilket väl i de allra flesta fall komme! sig af — männerna. För dem kunna ing: asyler göras, ty de äro väl nästan allihop fallna. På dem verka troligen inga diako nissor och inga qvinnor kunna omvända den med sitt tal till renlefnad. Men — låt se om, för att nu hålla oss endast till s. k bättre folk, damerna här och der visade lite mindre artighet och undfallenhet och i ställe rättfram förakt för alla dessa man, som dt nog veta göra sig en sorts ära atdebauchen passera graderna i lasterna lika flitigt som tjensten och som, om de icke voro oförskämda aldrig skulle våga se in i en ungmös ög: eller taga henne om lifvet i valsen. Ack men verlden är förvänd och det är en fråg: till efterverlden, om icke för jordens lyck; dygden är lika nödvändig för mannen som fö qvinnan. Nu vill ingen erkänna det, hvarkei den ena eller den andra. Det tro vi dock att en verldsreform i sedligt afseende förestå och att qvinnorna skola genomföra den. Mi de börja när som helst, börja med att vis: den afsky, som deras hjertan måste känn: mot alla dessa kavaljerer, hvilka drifva la sterna som yrke och när de ruinerat sig pi detsamma, hjelpa sina affärer med en rik art tagerskas oftast genom den bedrägliga kurti sen lätt förvärfvade hand. På Carl XIII:s torg planteras träd i fler: rader vid öfre ändan, det gamla orangerihuse rifs bort och bakom kungliga teatern upphät ves det fula och ötverklagade staketet. B. P.