Göteborgsposten – 16 april 1861, sida 1

fot under jordytan) är fullt tillräckligt att uppväga en sådan tryckning på grundplanet, som det blifvande packhuset kommer att utöfva, äfven om intet afseende fästes på jordmassans sammanhållighet, som gör att en vida större kraft erfordras för att åstadkomma en uppåtskjutning. Och kan det väl i hvarje enskildt fall möta någon svårighet att, äfven der en byggnad ligger nära en strand eller annan sluttning, bereda en motståndskraft med afseende på utätskjutning, som motsvarar hvad som vid en sådan byggnad som nya packhuset på jämn mark vinnes genom att lägga grunden några få alnar under jordytan? HKller kan man icke fastmera vara förvissad, att när sandpålningen i den stranden närmaste rutraden af rostverket, eller till och med utanföre detsamma, hoppressat jordmassan derutanföre ända derhän, att den icke gifver vika för ett hejareslag af ett par tusen skeppunds kraft, denna allt framgent skall äga nog fasthet och sammanhållighet att motstå ett hydrauliskt tryck, som, om det ock fortplantades i klart rinrande vatten, ej behöfver uppgå till tusendedelen af den kraft, hvarmed grundens styrka blifvit pröfvad. Och om nu dertill en spåntpålning anbringas utanför den egentliga grundvalen, skulle den väl kunna göras så svag, att den icke skulle kunna stå emot en tryckning, som vid nya Packhuset skulle uppgå till 8 4. på qvadrattummen, mindre än 3 atmosfer! Man har mer än ett exempel på byggnader, hvilka grundade på liggande rostvirke nära stranden, utan skada motstått verkningarna af kajoch jordras, som efter utseendet hotat med total förstöring, men helt beskedligt stannat just der grundplanet börjat; och der således sjelfva byggnadens tryckning på detta varit tillräckligt att hindra den underliggande jordmassan att deltaga i det utanföre inträffade raset. Och skulle man icke i det här antydda förfarandet finna det säkraste och minst kostsamma sätt att lägga grund för kajer och bryggor i vår stad, der man icke just behötver befara någon utskärning genom stark ström eller plötslig öfversvämning, något som för öfrigt lätt nog kan förekommas genom lämplig strandskoning? Och om vi nu särskildt hålla oss till det Nya Packhuset, kan väl någon föreställa sig (oafsedt sandpålningens förmåga att sammanpressa grunden och spåntpålningens makt att motstå sidotryck), att en jordbank af 77 fots bredd skulle kunna till hela sin massa rubbas och förskjutas genom en tryckning af 8 d. på qvadrattummen, hvilken fullständigt upphäfves genom trycket af en 13 fot hög vattenpelare? I sjelfva verket är packhusbyggnadens afstånd från den egentliga stranden vida större än 77 fot, då dels byggnadens jämnt fördelade tryck bör anses appliceradt i det fasta grundplanets i midten belägna tyngdpunkt, dels ock stran den ingalunda stupar brådjupt ner mot segelrännan i elfven; men om det af kapten Richert från jernvägsbyggnaderna hämtade exemplet, af en på 400 fots afstånd verkad uppskjutning, skulle här hafva någon bevisande