Göteborgsposten – 16 april 1861, sida 1

AA — Jag har ett par förträffliga pistoler, hvilka jag aldrig lemnar nattetid, sade markisen. Han hade knappast hunnit säga detta förrän en person kom rusande emot oss, jag vet ej hvarifrån. Lauzun sprang på honom, med skäl föfvertygad om att han såg en mördare, men blef förekommen. Camparini aflossade sina pistoler och den eländige föll i allens sand. — Hans medbrottslingar måste ännu finnas qvar! utropade markisen; låt oss genomsöka trädgården och kalla på hjelp. Vi skyndade fram, men hade knappast tagit tre steg, då en polisvakt inträngde i trädgården... — Ja! ja! inföll hårfrisören lifligt och lade sista handen vid sitt verk, hr Lenoir sade drottningen, att han genast skickat dit polis, så fort ban fått veta, att Ad Herbois och de Renneville inträngt i hotellet med tillbjelp af en falsk nyckel. — Det är riktigt, sade grefven och återtog sin berättelse. Dessa karlar rusade först på oss och ville arrestera oss, men då de kände igen hertig de Lauzun och mig, samt hörde oss båda ansvara för markis Camparini, ryggade de tillbaka, ovissa om hvad de skulle göra. Elden rasade då i hela sin våldsamhet, och