Göteborgsposten – 16 april 1861, sida 1

tet vid Nya Packhuset. Saken torde i alla händelser icke hafva förlorat något derpå, att den läsande allmänheten fått tilltälle att i god ro begrunda hvad som redan blifvit anfördt för sandgrunden och mot pålningen med spiror, Det torde icke vara någon vbekaunt act vatten, lika som alla audra flytande ämnen, har den märkvärdiga egenskapen, att det, inskränkt inom fasta gränsor, t. ex. i ett slutet kärl, likformigt fortplantar ett på någon del af dess yta appliceradt tryck, och att detta sker icke blott i ett ögonblick, utan med. oförminskad kraft, så att om man t. ex. tycker på ett qvadrattum at vattnets yta med en kraft, som motsvarar tryckningen af en kropp at 100 skålp:s tyngd, så blir följden, om annars kärlet är fullständigt tillslutet, att alla dess väggar tryckas utåt med samma kraft på hvarje qvadrattum, så alt t. ex: ett i kärlet inpassadt, tättslutande lock af 1000 qvadrattums (2!, qvadratalnars) yta derigenom tryckes uppåt med 100,000 skålp:s kraft. På detta sätt är det man genom den hydrauliskaeller vattenpressen kan åstadkomma förvånande resultater. Och det är härvid alldeles likgiltigt, hvar trycket appliceras, upptill eller nedtill, på ena sidan eller på den andra; verkningen blir alldeles densamma. Ar kärlet icke fullt tillslutet, utan vattnet kan på något sätt komma undan, så strömmar det der ut med en af tryckets styrka beroende hastighet. Vore nu vår mudderlera verkligen ett flytande ämne, så vore stor fara för handen att all slags grundläggning t. ex. vid Nya Packhuset skulle slå tel; ehuru en utväg alltid finnes (genom ändamålsenlig spåntpålning) att hålla mudderleran qvar der den är, på samma sätt som vattnet i ett slutet käril; men den halfflytande mudderleran är ej flytande, lika litet som en halfdöd menniska är död. En tryckning ofvanifrån verkar visserligen icke endast nedåt, såsom vid en fast kropp, utan äfven åt sidorna och uppåt, men den fortplantar sig icke med oförminskad kraft på större afstånd, såsom i vatten, ej heller sker denna ofta ganska inskränkta fortplantning ögonblickligt, utan steg för steg. Att förhållandet är sådant, kan med fullt skäl förutsättas såsom en följd af de halflytande ämnenas ställning på gränsen emellan de flytande och de fasta, och erfarenheten vittnar derom hvart man vänder sig. När man vid grundläggning förfar sålunda, att jorden bortschaktas till samma djup under hela byggnaden och ett halft dussin stockar i bredd nedläggas på den lösa bottnen, mer eller mindre väl pinnade, endast under sjelfva murarna; så kan man vara tämligen förvissad att en sjunkuing inträder under stigande belastning, emedan det invändiga mottrycket är alltför svagt att hindra mudderlerans uppskjutande. Men just af hvad härvid inträffar, visar sig på det tydligaste att man vid ett rationelt och väl beräknadt förfaringssätt icke har särdeles mycket att befara af den lösa jordmassans hydrauliska ERE EET ESS EINE AV TSE