Göteborgsposten – 13 april 1861, sida 1

Den koburgska familjen. (Efter Hjemme og Ude.) Likasom det i menniskolifvet finnes tvenne slag af förmåga, geniet och talangen, så finnes det äfven tvenne olika slags sätt, på hvilka man kan höja sig till erkännande, det plötsliga, lyckliga snilledraget och det långsamma outtröttliga sträfvandet. Under de: familjen Napoleon tillhörer det förra slaget och har funnit sin jordmån i Frankrike, tillhör deremot familjen Koburg det senare slaget samt har uppnått sin kulmination i England. Koburgarne hafva gått ut från något fast och erkändt, från en legitim, furstlig ställning; de hatva aldrig vågat något stort, hafva aldrig gått utom det brukliga och vanliga, men de hafva användt en märklig talang och sammanhållning för att arbeta upp sig med tillhbjelp af det gifna och erkända. Tillochmed deras obetydlighet och den undfallenhet, de frivilligt eller nödtvunget hafva förenat dermed, har hjelpt dem. Skulle i en knapp vändning en prins eller prinsessa blifva gilt, eller någon liten tron besättas, utan utt åstadkomma kollisioner och jalousie, så valde man en Koburg, och öfverallt förde faniljen så många honetta dygder med sig att len kom i ynnest och erhöll fotfäste. Den iv dessutom vacker samt frambringar vackra orinsar och prinsessor. Den byter för sina ;ktenskaps skull om religion, antager både len romersktoch den grekiskt-katolska men ippger aldrig den koburgska. För att icko ala om de små tyska staterne och om förindelsen med huset Orleans, så är i Belgien onungen en Koburg, i Portugal konungens ader en Koburg, i Österrike kejsarns svägerka en koburgsk furstinna, och tillochmed ned ryska kejsaren har familjen knutit sina örbindelser. Ar