Göteborgsposten – 13 april 1861, sida 1

morse, skall det likväl vara gladt i afton. Vi skola dessutom lägga undan de gladaste blommorna. — Det är riktigt, Leonard. Gör mig en sentimental hårklädsel. Jag skall taga en mörk klädning. Jag tänkte begagna en skär med inväfda silfverblommor, men ni har förändrat min tanke. Ni gjorde rätt i att på förhand underrätta mig. Ni förstår väl, Leonard, att jag, om alla menniskor tala med mig om dessa olyckor, är så utomordentligt sensibel! jag skall gråta... och jag ser ingenting fulare, än när fruntimmer gråta i ljus klädning och med blommor i håret. Toiletten bör alltid harmoniera med ansigtets uttryck. Allt detta yttrades med en så fullkomligt lugn ton, att hårfrisören gjorde en rörelse af förvåning, oaktadt den kännedom han förvärfvat om sina vackra kunder. M:me dHorbigny tycktes dock icke förstå Lonards uttrycksfulla pantomime. Den sköna markisinnan antog icke, att någon händelse, som drabbat en annan, huru förfärlig den än månde vara, kunde uppröra hennes hjerta. Detta hjerta hade, vi nödgas medgifva det, aldrig klappat för annat, än att förrätta sina funktioner, såsom blodkärl. Markisinnans själ egde. endast trenne känslor: ett omåttligt koketteri,