Göteborgsposten – 13 april 1861, sida 1

samma betraktelsesätt, som köpmännen redar länge intagit i sin praxis, nemligen att anse för rikedom alla slags varor, som man egde -— Men äfven denna upptattning af rikedo. men visade sig ohållbar. Likasom man förut insett att en person, som kunde lefva beqvämt var. rikare än en person, som omgifven al guld och silfver måste hungra, så insåg man nu äfven, att en person, som egde huru stor mängd nyttiga varor som helst, men icke kunde reproducera desamma, emedan de i alla fall förr eller senare måste taga slut, dock var fattigare än en annan, som egde vida mindre sådana, men var i stånd att ständigt förskaffa sig sina behof uppfyllda. Man leddes sålunda att förlägga rikedomen i förmågan att tillfredsställa de menskliga bebofven, och det är från denna uppfattning af rikedomen, till hvilken man sälunda höjt sig, som den nuvarande nationalekomien utgår. Med denna uppfattning har äfven nationalokonomiens omtlång och område utvidgat sig. Dess uppgift är icke mera att undersöka, hvad som kan inverka på de ädla metallernas mängd och fördelning eller ens på varornas produktion och spridning i allmänhet, utan den är att utreda förhållandet mellan menniskornas behof och hennes förmåga att tillfredsställa dem samt de omständigheter, hvarat detta är beroende och de lagar förändringarne . detta afseende äro underkastade.