Göteborgsposten – 11 april 1861, sida 1

Markisen såg på DuthE, som om han icke förstått henne. — Till spelet, mina herrar! sade prinsen och steg upp från bordet, för att gå in i salongen. . Alla Jemnade bordet. En stunds villervalla uppkom. Markis Camparini hade närmat sig intill grefve de Sommes, och de stannade båda till sist i matsalen. — Pass på! hviskade italienaren sakta ; jag har öppnat elden, hjelp mig. Kom ihog hvad vi öfverenskommit oss emellan. Det är snart midnatt och tid att bege sig af. En utaf de unga ädlingarne här måste göra oss sällskap till hotel de Niorres; ett sådant vittne är oss alldeles nödvändigt. Kom derföre ihog mina råd... genast efter första spelpartierna. Grefven hade tyst lyssnat. Han betraktade sin interlokutör med ett sällsamt uttryck i sitt anlete. — Hvad var det för en historia du nyss omtalade rörande madonnan ? frågade han. — En fullkomligt sann historia. — Du... skulle således vara? — Din far! sade markisen kallt. Grefven tog ett steg tillbaka. Italienaren grep honom i armen.