Göteborgsposten – 11 april 1861, sida 1

sematterna, så bedröfvad och uppskrämd, at han icke det ringaste visste, om deras egn: batterier eller de belägrandes hade varit : verksamhet, fastän sjelfva faktum var otvif velaktigt, ty alla de neapolitanska kanonernö funnos vara laddade — utom en i San Sal vatore, som de påstode hade hade gått lös! af sig sjelf, hvilket var en stor disgrasia ty de fruktado att skottet kunnat råka någon i staden, för hvilken händelse de sjelfve skulle bli skjutna. Allt detta, berättadt af Don En: rique med en tillsats af harm öfver att icke ha mött något motstånd, är ojemförligt komiskt. På eftermiddagen den 13:de, svajade italienska flaggan med hvita korset från citadellet, under stor salut från flottan, ochi går, d. 14 mars, nya kanonsalfvor från fästen och skepp (inberäknadt engelska, franska och amerikanska), med anledning af konungens födelsedag, som inträffade samtidigt med Te Deum — i parentes, ett demokratiskt Te Deum, ty kung Mob, ifrig efter att få hedra sin kongl. medbroder, trängde in på sjelfva altaret, och klättrade upp på predikstolen, och när gudstjensten var slut, kunde ropen: Viva il Re! Viva Cialdini! icke längre nedtystas.