Göteborgsposten – 10 april 1861, sida 1

XIV. Den hängde, Vi återvända till gästerna i det petite maison, der hertigen af Chartres för tillfället var värd. -— Monseigneur och mina herrar, hade den nykomne signor Camparini sagdt, det finnes säkerligen ingen ibland er, som icke hört talas om madonnan från Brest... — Madonnan från Brest, hade hertig de Lauzun svarat, hvem är det? — Det var, sade italienaren, en förtjusande och tillbedjansvärd qvinna, hvars förlust jag bittert saknar. Hon var min första ledsagerska genom lifvet . .. — Ah! det är måhända för hennes skull, ni blifvit hängd en gång! inföll hertigen af Chartres skrattande. -— Riktigt, monseigneur. Och när jag tänker på denna skönhet, ångrar jag icke de svåra stunder jag genom hennes förseelse måste utstå. Madonnan var florentinska och hade, innan hon nedsatte sig i Brest, tillbragt sin första ungdom i Italien. Per dio! mina herrar, aldrig hade ett par vackrare ögon antändt en mans hjerta. Jag såg henne två gånger; och det var nog, för att bli bindgalen ...