Göteborgsposten – 10 april 1861, sida 1

samt för sådana, med hvilka man ännu icke fraterniserat vid ett glas punsch, det är i sanning ganska obeqvämt, isynnerhet för dem som känner Gud och hela verlden och för hvilken lyftningen på hatten måste förekomma lika många gånger som han tager steg på Drottninggatan eller Norrbro. Det händer väl att en och annan anser detta som något åa la triumttag, ty fåfängan regerar oss på mångahanda sätt, men det förnuftiga måste öfvervinna verlden, och om ett ailmant beslut om ickehattattagning kunde at skarpskyttarne öfverallt genomföras, så vore det val. Frågan, som många gånger varit före, är dock en hufvudsak och i vårt nordiska klimat kunde hända att vi finge fiera goda hufvuden, om hatten sutte yvar och blott handen rördes till helsning. Ja, skarpskyttarne skola görat. Vi hoppas mycket mer at dem: bland annat en enkel och smakfull drägt för männen atminstoue, ett bestämt gällande tilltalsord, samt att de befordra ståndsskillnadens upphörande genom att kalla rikets samtliga mamseller för tfroknar. Kapellmästaren vid kongl. teatern herr Lachner lär komma att nedlägga sin pinne, som 1 stäallev skall upptagas antingen at Noreller Söderman. Norman är känd längesedan såsom en af vårt lands bästa musikaliska förhoppningar och han har på ett utmärkt sätt på senare tider auturt det harmoniska sällskapet. Söderman är likaledes en utmärktare törmäga och fungerar för närvarande som kormästare vid den kongl. teatern. Ombytet skall förnöja nu som alltid, ätven derför att vi få något inhemskt godt i stället för det utländska, dock ganska förträffliga. Vid denna -cen lär äfven komma att engageras en fru Ostlerg, It. d. mumsell kindal, som förr på Mindre teatern skördade några vackra lagrar och som nu är ämnad att upptaga sådana roler, som fru Westerdal gått itrån. Den förr så utmärkte tenoren Strandberg säges med denna speltermin skola nedlägga sin röst samt draga sig från spelet på kongl. teatern. B. P.