Göteborgsposten – 10 april 1861, sida 1

på Djurgården, man kan icke fördraga vissa löjtnanters alluör höga ton och förargliga later, nu är en mördare gripen ur detta regementes leder, en våldsam slagskämpe på samma gång der befunnen, och man har derför förargligt nog tänkt på ordspråket: tel maitre tel valet. Och på köpet klaga de civila svarta frackarne ofver uniformernas öfversitteri till och med på Innocensens baler, för att icke tala om Amaranthens, samt alla andra finare societetstillfälleu, der en fullkomlig militärdespotism alltid plägar göra sig gällande. Beklagligt 1 sanning, ja visst; men tillika rätt bra att de civila herrarne icke äro så stora dansmästare som de militära. Utom de många koncerterna, på hvilka vi hört så förstjusande arior, så grofva och så fina toner elter hvars och eus behag, ha vi stål och tittat på alla de lysande höga herrarne som kommo åkande till prins Oscars palats för at bevittna herugens al Westergötland dop. Den famöse landshöfdingen (han är och förblir landshöfding!) grefve Sparre med sin svit af underdåniga och tacksamma vestgötar väckte mycken uppmärksamhet. En ställig man funno vi honom, en man, som vet med sig sin ryktbarhet och som år tvärsäker att äfven vid en häradsrävt få njuta sin oskuld till goda. Dopet försiggick i all turstlig enkelhet och 300 rdr utdelades till småbarnsskolorna. Vi ha gjort ett besök vid Skanstull för alt se de vackra anstalter, som också ofvan jord äro anbragta tör den nya vattenledningens skull, och funnit husen för ångmachinen och ångpannorna och den stora reservoiren på höjden särdeles solidt och vackert byggda. Vattnet är nu redo att löpa genom alla hufvudstadens gator, men andan i denna stad är som vanligt ofärdig. De husegare, som låtit inleda vattnet i sina våningar, äro ännu högst få och dessa kriticera dessutom i en och annan insänd artikel vattentaxans dyrhet m. m. De flesta ha icke förstått hvad godt vattnet har med sig, de låta hemköra sitt vattenförråd från de grumliga vikar, som skölja våra närmaste stränder, blandadt här och der med musten af dränkta kattor och allsköns orenlighet, de äro som barn, hvilka ha svårt att besluta sig till ett raskt steg 1 badet, de bry sig icke om en välgörenhet 1 bara vatten och, när man påpekar det goda, det helsvsamma, svara de med katekesen: vattnet verkar det visserligen icke. Men de dumma skola blifva kloka med tiden och då skall hela Stockholm blifva liksom nytvättadt. Skarpskytteföreningen i Uddevalla har äfven konstituerat sig till ett ickehattaftagnings-sällskap, åtv hvilket vi önska mycken lycka och välsignelse samt efterföljd af alla andra sällskaper och individer, antingen de skjuta skarpt eller icke. Här i Stockholm har man många gånger gjort antall emot den huga hatten såsom en olaåmplig och icke heljer just smakfull hufvudbonad, man har tyckt det otrefligt att behöfva hålla i densamma med händerna under stormen och att sörja för dess förgänglighet i ruskväder, men icke desto mindre sitter hatten qvar der han sitter, på alla rättrogna stockholmares hufvuden. Det att nu afly fra denna hufvudbonad tor att utrycka sin aktning för en mötande bekant person eller sin nedlåtenhet för en lägre stående —UÄ aS—ÄÄYÅk ilJIJFIKLKLKIAIKIAI