Göteborgsposten – 8 april 1861, sida 1

tvenne af hans vänner till media. Dessa hans båda vänner oro tvenne redliga borgare, hrr Gorain och Gervais. Nåväl! då jag ville knyta denna intrig, fann jag den utstakade platsen upptagen. Den der Roger har gjort sig till de båda fårens vänner, kamrat och beskyddare. Han har lofvat dem guld och gröna skogar. När jag upptäckte detta, visste jag ännu icke, att Roger behagade gälla för mig sjelf. Jag ansåg mig behöfva noggranna underrättelser om hans person i afseende på den roll, han spelade hos markisen och vicomten, och den, han utförde hos de båda borgarena, och utvalde derföre mitt bästa folk, mina säkraste spårbundar, hvilka jag släppte lösa. Här äro deras rapporter... Jacquet tog fram några papper, som han lade på polislöjtnantens skrifbord. — Alla sluta på samma sätt, fortfor han med något upprörd stämma. Alla ha blifvit bedragna, eller ha trott, att jag velat vaka öfver deras beteende, lägga en snara för dem, för att öfvertyga mig om deras skicklighet och trohet, och alla ända sina rapporter med påståendet, att det icke tillhör dem att bedöma hr Jacquets handlingar. De ha alla tagit denne Roger för mig! Se blott, här äro åtta olika rapporter och åtta fullkomligt lika slutsatser! Det skulle ej alls förvåna mig, om Roger vore satan sjelf. Genom att gå och gälla för mig, har han förstått att