Göteborgsposten – 8 april 1861, sida 1

nr Det väckte derföre icke liten förvåning hos den tidens engelsmän, att höra det en ung barbar, som vid sjutton års ålder hade blifvit sjelfherrskare öfver detta omätliga rike, som sträckte sig från Sveriges till Kinas gränser, och med en uppfostran, sämre än en engelsk farmers eller bodbetjents, — att en sådan hade uppgjort för sig planer till ofantliga förbättringar inom sitt rike, hade lärt sig tillräckligt af åtskilliga af det vestra Europas språk, för att kunna vara istånd att meddela sig med civiliserade menniskor, hade omgifvit sig med skickliga äfventyrare från alla delar af verlden, hade sändt flere af sina unga undersåter till främmande stater, för att studera språk, konster och vetenskaper, samt slutligen hade beslutat att sjelf såsom privat person resa omkring, för att genom personlig iakttagelse taga reda på hemligheten af den utomordentliga makt och välmåga, som åtnjöts af några samhällen, hvilkas hela jordområde var mindre än hundradedelen af hans eget rike, Man skulle hafva väntat att Frankrike skulle varit första föremålet för hans nyfikenhet. Ty den franska konungens anseende, det franska hofvets glans, de franska armåernas disciplin och de franska skriftställarnes snille och lärdom voro då berömda öfver hela verlden. Men czarens själ hade tidigt erhållit en egendomlig böjelse, hvilken han bibehöll hela sitt lif igenom. Hans rike var af alla riken det som var minst istånd att göras till en: stor sjömakt. De svenska provinserna lågo emellan hans länder och Östersjön. Bosporen och Dardanellerna lågo emellan hans länder och Medelhafvet. Han hade tillträde till hafvet endast vid en breddgrad, vid hvilken sjöfarten under en stor del af året var svår och farlig. Vid hafvet hade han blott en enda hamn, Archargel; och Archangels hela sjöfart sköttes af utlänningar. Det fanns icke ett enda ryskt fartyg, som skulle varit större än en fiskarebåt. Men at någon egendomlig orsak, hvars beskaffenhet icke mera kan utletas, hade han ett tycke för sjöfartssysselsättningar, som var en ordentlig passion hos honom, ja man kan väl säga en fix id. Hela hans inbillning var uppfylld af segel, master och rår. Denna stora ande, som var kapabel af en befälhafvares och en statsmans största åligganden, drog sig tillsamman, för att ingå uti skeppsbyggnadskonstens och sjömannayrkets minsta detaljer. Den store erofrarens och lagstiftarens förnämsta ärelystnad var att vara en god matros och en duglig skeppstimmerman. Holland och England hade derföre för honom en dragningskraft, som icke fanns hog gallerierna och terasserna 1 Versailles. Han begaf sig till Amsterdam, tog sin bostad vid varfvet: derstädes, påtog sig en sjömans drägt, lät införa sitt namn på listan öfver arbetarene, samt förde med egen hand drilfjernet och hammaren, borrade pumpar och tvinnade tåg. Sändebud, som kommo för att göra honom sin uppvaktning, voro tvungna att, ehuru högst ogerna, äntra upp för vanterna af en örlogs