Göteborgsposten – 8 april 1861, sida 1

-— Jag anklagar honom, derföre att jag är säker om att så förhåller sig. — Det är sällsamt ! mumlade polislöjtnanten under liflig oro. Hvad! det skulle då finnas nå-. got hemlighetsfullt samband mellan Niorres ska saken och affären med drottningens halsband? En och samma person skulle i mörkret föröfva dessa brott och vi skulle ej kunna få ljus deri? Ah, den franska polisen måtte verkligen vara mycket illa organiserad! — Än mera! fortfor Jacquet och närmade sig intill sin förman. Monseigneur påminner sig väl i färgaren Bernards sak, om det lilla bortröfvade barnet, ha befallt mig, att söka hejda sakernas gång och, om så behöfdes, betala färgarens och hans hustrus tystnad med löftet om rådmanstiteln åt den förre vid nästa val? — Ja, jag vet. — Huru har den falske Jacquet kunnat få reda på hvad ni i detta afseende anförtrott den verklige? Jag begriper det icke, men så förhåller det sig emellertid. — Hvad! han vet då, hvad jag sagt er om Bernard i Versailles, i mitt eget arbetsrum, alldeles ensam med er sjelf? — Om han än ej fått veta det, har han åtminstone gissat det, monseigneur. För att kunna intränga hos Bernard, hade jag föresatt mig att använda list: det skulle varit mig nyttigt att ha