Göteborgsposten – 8 april 1861, sida 1

För vestra Europas civiliserade folk hade det rike, öfver hvilket han herrskade, dittills varit hvad Bokhara och Siam äro för oss. Ehuru mindre vidsträckt, än det nu är, var detta rike likväl redan då det vidsträcktaste, som någonsin hade lydt under en enda regent. Alexander den stores och Trajani länder voro obetydliga i jemförelse med czar-rikets ofantliga yta. Men i statsmännens uppskattning var denna gränslösa rymd aflärkträdsskogar och morass, der snön låg på marken under åtta månaders tid af året, och der en usel allmoge med möda kunde skydda sina kojor mot anfall af skaror af hungriga vargar, af långt mindre betydelse, än de två eller tre qvadratmil, inom hvilka Amsterdams handelskontor och magasiner samt oräkneliga master voro hoppackade. Vid Östersjön hade Ryssland icke en enda hamn, Dess sjöhandel med kristenhetens öfriga nationer drefs uteslutande genom Archangel, en ort som nästan blifvit grundlagd genom engelska äfventyrare. Under de Tudorska regenternas dagar hade ett fartyg från England, som sökte en nordostlig väg till silkets och kryddornas hemland, kommit till Hvita Hafvet. De barbarer, som bodde på denna ödsliga viks stränder hade alldrig förut sett ett sådant vidunder som ett hundrade sextio tons fartyg. De voro rädda för fremlingarne, men man lyckades dock att inleda underhandlingar med dem, och ifrån den tiden hade det fortfarande varit en regelbunden handelsförbindelse mellan England och czarens undersåter. Ett ryskt handelskompani uppprättades i London. Ett engelskt faktori byggdes i Archangel. Detta faktori var ännu i senare hälften af det sjuttonde århundradet en grof och dålig byggnad. Den var groft timrad af träd, samt hade nätvertak. Detta skjul var dock tillräckligt för dessa nordliga trakters långa sommardagar. Vid denna årstid kastade några engelska fartyg regelbundet ankare på redden. En marknad hölls på stranden, och köpmän kommo från flere hundrade mils afstånd till den enda hamn, der de kunde utbyta hampa och kära, hudar och talg, vax och honung, sobel och mårdskinn samt rommen af stören i Volga, mot manchester-gods, knitvar från Sheffield, knappar från Birmingham, socker från Jamaica och peppar från Malabar. Handeln med dessa artiklar var öppen och tillåten. Men der pågick äfven en annan hemlig, icke mindre liflig och icke mindre lönande handel, som var förbjuden och straffades efter de ryska lagarne samt förklarades för syndig af det ryska presterskapet. 1 allmänhet mottager ryssen med stor vördnad sin furstes befallningar och sina presters föreskrifter. Men furstens och presternas förenade myndighet kunde dock icke afhålla honom ifrån tobak. Pipor kunde han icke erhålla; men ett kohorn som man borrat hål i, gjorde tjenst i stället, och ifrån hvarje archangelsk marknad funno rullor af bästa Virginiatobak hastigt väg till Nowgorod och Tobolsk. Handelsförbindelser mellan England och ma