Göteborgsposten – 6 april 1861, sida 1

och då uppskof skulle vålla förluster, dem en om tänksam styrelse måste söka på annan väg afböjs kunde ett dylikt forfarande vid första påseende syna hatva något skäl för sig, men efter en följd af år d arbetena betydligt ökats, och dessa verkstäder kom mit i större behot at praktiskt kunniga ledare; 8 betviflas huruvida daglönade arbetare skulle me dyrbara materialier och än dyrbarare tid, kunna mot svara de förhoppningar, vederbörande tyckes fäst vid dem, syunerligast då dessa arbetare aldrig varit behof, att med nagorlunda hushållning förfara, och p grund derat lärv sig huru med god beräkning et godt arbete, I törening med sparsamhet, bör fram komma. Da det just är härpå banudtverkarens vä och ve beror, vore det, med all aktning för sta dens Inspecwrer, obilligt tfordradt att dessa, met i öfrigt så många arbeten som tartva deras tillsyn ätven skulle äga den olikartade yrkesskicklighet hvilken är nödvändig för att leda dessa arbetare, d: 1 hvarje fack en mans heia lefnadsprakuk och etter tanka 1 yrket val behötves. Da det icke lärer kunna förnekas att tjenlig verkstäder i alla yrken som patordras, redan tinnas blir frågan endast att tillse, hvad ovcksa lätt utrönes att prisen sta i rätt törhällande till arbetet; och om man atviker från det hivuills töljda förfarandet skal vid räkenskapsårets slut ett mera tillfredsställande resultat ganska sakert blifva töljden deraf. Om allt detta först rätt inses, kan man hoppas att dessa anstalter för fostrande at lättja och värds löshet snart upphöra; så att arbetarne vid desamma finna anställning under sakkunnig ledning, på verk staden der den triska och praktiska verksamhet råder, som at litlig konkurrens framkallas. De all männa arbetena skulle då helt säkert blitva bättre kontrollerade till vinst för det allmänna; för att ej nämna det om icke odugliga åtminstone obilliga ut et dylikt förtaraude, till men tör dem som,, i likhet med ins., draga skatt såsom Handtverks-borgare.