Göteborg d. 6 April 1861. Behöfver man pa andra orter söka föremal för sin menniskokärlek ? En i Hand.och Sjöt.-tidningen intörd annons om insamling här på platsen för stiftande af ett Räddningshem för frigifna qvinnor i hutvudstaden, ger särskild anledning att uppställa denna temligen närgående fråga. En gammal regel är att man först bör sopa rent för sin egen dörr och om man också icke bör eller får undandraga sig att hjelpa den mera atlägset stående nöden, måste hvarje befogadt päkallande deraf innebära en ännu kraftfullare påminnelse om skyldigheten att göra hvad som göras kan för undavrödjande ati närmaste grannskapet uppträdande uselhet och elände. Den qvinna som icke i ensamhetstängelset Återtorts trån förderfvets väg, lärer svårligen kunna räddas från annat än fysisk nöd, och sådan är kommunen skyldig att afhjelpa; och derföre finnas arbetshus, i hvilka den qvinliga välgörenheten skulle kunna finna ewt rikt fält for sin verksamhet. Tacksammast ar likväl att arbeta med det uppväxande slägtet, till törekommande at det onda, och i detta hänseende är det verkligen sorgligt att höra huru Räddningshemmet i Haga kämpar med stora svårigheter på grund at små och i längden otillräckliga inkomster. Det ligger derföre nära till hands att fråga om icke detta redan befintliga räddningshem har större anspråk på ett kraftigt understöd än det tillämnade räddningshemmet i Stockholm, hvilket nog får så mycket att göra i rikets hufvudstad att utsigten torde blifva särdeles ringa att der få in några kandidater från det rika Göteborg. Ofvan omtalade annons torde också hafva gifvit närmaste anledningen till nedanstående insända uppsats, som både i afseende på in