Göteborgsposten – 4 april 1861, sida 2

bristfälliga skick, sedan måst påkosta reparationer å detsamma för ett värde af omkring 900 rdr. Angående orsaken till eldens uppkomst förklarade Nilsson sig sakna all kännedom, ty han, som sjelf ej bebodde huset, utan vore boende uii ett annat närbeläget, hade först morgonen derpå erhållit underrättelse om eldfaran. Någon tunna bade han icke förmärkt vara stående å vinden, den han sällan besökt, ty de pågående reparationerna hade skett utvändigt å huset, hvarföre han, för att ötverse arbetet, endast brukade att vara inne å gården, derifrån han senast aflägsnat sig kl. omkring 7 ifrågavarande afton. Upplysande Nilsson derjemte, att hvarken dörrarne till vinden eller till förstugan å nedra botten, brukade att vara tillåste, utan hade hvem som helst af hyresgästerna tillträde till vinden; äfvensom Nilsson uppgaf, att en af hyresgästerna, timmermauneu Johan Gräslund, tillsatt en bom tör förstugudörrarne åt gatan, hvilken bom dock straxt derefter på okändt sätt bortkommit, samt att Nilsson ryktesvis bört berättas, att en annan af hyresgästerna, straxt efter bommens tillkomst, skulle yttrat: att bommen snart skulle komma åt h—e. Häretter förbördes de i huset boende hyresgäster, hvilka berättade: Hustru Anna Britta Jonsson: att hon, som bebodde ett af vindsrummen och vore egare af tunnan, deri elden uppkommit, omkring 14 dagar före sistl. jultid ställt tunnan afsides i ett hörn å vinden för att begagnas till förvaringsrum åt åtskilligt skräpgods och hade hon ätven för en tid sedan ditlagt något begagnadt halu bås jemte ett par hennes mans gamla halmhattar, men att hon på länge icke inlagt något i tunnan och ej hade sig något bekant huru elden der uppkommit. Hon hade redan gått ull hvila då elden upptäcktes och blef väckt af bullret å vinden, dit hon äfven skyndade ut, då hon fann att tunnan vid eldens upptäckande varit stående å en annan plats än der hon ställt densamma. Förre sjömannen Henrik Bohlin, hvilken varit dex som släckt elden och säledes förekommit eldfaran: att kan kommit hem kl. 8 ifrågavarande atton och omkring kl. 9 jemte sin hustru lagt sig; att en stund deretter hans dotter Henrietta hemkommit, dervid hon, etter att hafva som hastigast förtärt sin qvällsvard, sagt sig åter skola gå ut i staden för att aflemna tvättkläder till en i närhnten boeude person; att Henrietta, medtagande kläderna, äfven begifvit sig ut genom dörren åt vinden, men straxt derefter kommit inrusande, under utrop: pappa! elden är lös å vinden, hvarefter Bohlin genast sprungit upp ur sängen och ut på vinden, der han da, i ett hörn åt motsatt sida från den honom bebodda lägenhet, fått se eldlågor flamma upp från en tunna, den Bohlin skyndsamt omhvälfdt och derigenom lyckats släcka elden; upplysande Bohlin, att, då han upptäckte elden, lågorna från densamma varit nära att antända takåsen äfvensom några tör torkning upphängde linnekläder, under hvilka tunnan blitvit placerad synbarligen i afsigt att elden deraf skulle få så mycken näring som möjligt; hvarjemte Bohlin, på fråga, förklarade, att från och med det hans dotter hemkommit och, tilldess hon, efter att hafva i uppgifvet ändamål åter begifvit sig ut, kommit inspringande med underrättelse om eldfaran, endast åtgått omkring 10 minuters tid, derunder Boblin ej hurt någon gå på vinden och ej heller hade han förut på attonen sett någon person der uppehålla sig. Hustru Britta Bohlin åberopade hvad hennes man om förloppet berättat. Syflickan Henrietta Gustatva Bohlin: att då hon, som hemkommit klockan en qvart till tio på aftonen, skulle efter intagen aftonmältid, på sätt hennes fader berättat, i uppgifvet ändamål åter begitva sig ut, hade hon vid det hon oppnat köksdörren till vinden, fått känna rök komma derifrån ätvensom hon vid närmare efterseende efter anledningen dertill förmärkt eldsken från andra ändan af vinden, hvarefter Henrietta genast skyndat in till fadren och underrättat honom om eldfaran samt sedermera varit behjelplig med släckandet af elden; förklarande Henrietta att hon vid sin hemkomst om aftonen ej känt någon rök eller förmärkt något eldsken å vinden, hvarföre det vore all sannolikhet för handen att elden blifvit anlagd antingen straxt före hennes hemkomst eller ock under Henriettas korta innevaro i rummet. Förre sjömannen Axel Patrik Norgren, hvilken, enligt hvad det upplystes, skulle vara den som haft anmärkta yttrandet 1 afseende å bommens bortskatfande, hördes härefter, men förnekade att han haft ett sådant yttrande, äfvensom Norgren sade sig ej äga någon kännedom om eldens uppkomst, derom han först blifvit underrättad sedan han redan gått till hvila. Norgrens hustru, Anna Sophia Svedberg, hade ej heller sig något bekant på hvad sätt elden uppkommit, samt uppgaf, att hon i likhet med sin man redan lagt sig då hon blef underrättad om eldfaran. Henrietta Bohlin förmälte häretter, på gifven anledning, att, straxt efter det hon underrättat sin fader om eldfaran samt hon, jemte denne sednare, sprungit w6 på vinden for att dämpa elden, hade hustru Norgren, som jemte sin man bodde i mellanvaningen uti rummen under Bohlins lägenhet, paklädd kommit upp pä vindeu före alla de andra hyresgästerna, dervid hustru Norgren, under det Henrietta och hennes fader som bäst voro sysselsatta med eldens släckande, utbrustit i skratt, men Henrietta sade sig icke veta om denna hustru Norgrensg visalle RR UED ne een a NRA så LEAVE MES Po IDEN ASA SER SAN