— Ja, monseigneur. I stället att framkalla fiender emot henne, skall denna sak stämma sinnena till hennes förmon, ty man skall beklaga henne. — Så får icke ske, Edouard, så får ieke ske! utbrast hertigen med en ovanlig kraft. Denna qvinna har gjort mig alltför mycket ondt, att jag icke skulle söka hämnas. Hon har gjort allt för att skada mig i allmänhetens ögon; jag skall vedergälla henne skymf med skymf. — Det är just derföre jag vill hindra Fouchå från att komma fram till sitt mål. — Men sättet? — Ingenting är lättare. Abbe Georgel har handlat i hemlighet; ingen vet att Fouchå rest för kardinalens räkning. Tvärtom ; orsaken till hans resa, den förklarade orsaken nemligen, är att söka återfinna dottern till den der färgaren vid gatan Saint-Honor, hvars öden jag berättat er. — Ah, li!la Rosa? — Ja. — Det är derföre han tagit med sig Nicolas, Jean och Brune; men den verkliga orsaken till resan är den jag nyss nämnde. — Men huru skall man kunna hindra honom från att komma fram till Nantes; frågade hertigen otåligt.