Göteborgsposten – 4 april 1861, sida 1

eminens, huru skola vi bära oss åt dermed? — Det vet ni bättre än jag; jag vet nog att ni kan; här är 25 scudi till att börja med; gån nu. Kammartjenaren anmäler för monsignore att de fyra vänta utanföre, och kort derefter införas Zuzini och hans tre medhjelpare. Nu följer en scen, som man skulle kunna tro vara instuderad efter Michel Perrin. Alla veta de att något är på färde; men de veta icke, hvad det är, hvar det är och när det skall -.ske. Men skilnaden emellan Fouch i Michel Perin och monsignore Matteucci nu i Rom, är den att Fouche hade att göra med sammansvurna med en bestämd plan, som på en bestämd tid skulle utföras mot förste konsuln, under det att Matteucci deremot lika så gerna kunde låta arrestera uret derföre att det, hvar gång det rör sin visare framåt, tänker på den påfliga maktens upphörande. Men då Zuzini dock slutligen måste tillstå att plakater varit anslagna på husen med anledning af Gaetas intagande, men att han icke vet hvarifrån de kommit, så skriker monsignore af vrede samt förbannar hela verlden. Samtidigt samlas de Andrea, di Pictro, di Amati hos Torlonia och dessa kardinaler diskutera med stort lugn öfver ögonblickets vigt. Torlonia framställer ånyo för dem finansernas ruin. Dessa män äro i visst afseende alltför förståndiga, för att göra falska politiska beräkningar; riaen de äro besatta af en fix id, som härleder sig från påfven eller från Antonelli, att man måste hålla ut tills det lyckliga ögonblicket kommer. Det skall komma en tid, då en flod af guld skall stromma in i den påfliga skattkammaren, en fiod lika så stor som dess nuvarande törst; det skall komma en tid, då alla folkslag åter skola samlas kring S:t Peters stol, och då ulfven åter skall varda ulf och spisa får. Eminenserna stiga upp etter slutad öfverläggning och skiljas åt helt tysta och sakta, likasom för att icke på något sätt störa den gyllene drömmen. Vi veta bättre hvad de säga än de veta, hvad vi tala om; Roms verklige polischef är nationalkomiteens president. Den enda makt vi hafva något besvär att bekämpa är Sanfedisterna, Jesuiternas pöbelorden. Den har ännu penningemedel och den hålles tillsammans af fanatism och fruktan för det ljus och den renlighet, som skall komma på väldet genom det italienska konungarikets installation på Capitolium. Dess ledare sträfva att i folkets namn kunna åstadkomma en sammanstötning med fransmännen, och derföre äro vi tvungna jemnt och ständigt varna folket samt oupphörligt hålla Goyon underrättad om ordens planer.