Göteborgsposten – 3 april 1861, sida 1

— Nåja, tag honom då! svarade hertigen skrattande. — Hjelp mig då att taga honom. — Huru ? — Fouch har lemnat Paris för knappast en timme sedan, sade grefven och lutade sig intill prinsen. Han reser till Nantes för en sak, i hvilken han är lifligt intresserad. Hindra honom från att komma till sin destinationsort, och jag ansvarar er för att han skall bli en af de våra. — Jag förstår icke, sade hertigen. — Det är likväl mycket enkelt. Fouch är hämndgirig och hatfull, jag vet det. Jag har i detta afseende upplysningar, som ej kunna bedraga. Om Fouch6 får se hinder läggas i vägen för hans önskningar och dessa hinder komma från polisen, skall han af samma hatkänsla sönderslita hela det nät, hvarifrån de trådar utgå, som hindrat honom. Än mera, han måste med våld och mot sin vilja inkastas i det parti, hvars ledare ni är. — Förklara dig tydligt! inföll hertigen och tog åter plats i divanen. Hr de Sommes betraktade prinsen med ett fint leende och tog förtroligt plats bredvid honom. — Fouch har ej rest ensam, han medför trenne personer: en student vid namn Brune, en soldat som heter Nicolas och en bodgosse Jean. De trenne senare saknade penningar för resan: