Göteborgsposten – 3 april 1861, sida 1

att äfven kongl. biblioteket i det blifvande nationalmuseum långt ifrån skulle finna sig väl, att det inom tjugu år ovilkorligen skulle behöfva en annan lokal och att, om biblioteket möjligen för tillfället kunde i den tillämnade våningen uppordnas, det likväl genast i början skulle sakna det utrymme, som efter tidens fordringar görs en sådan litterär inrättning behof, i expeditionsoch läsrum för den besökande allmänheten. För att förebygga vidtagandet af ett så dåligt arrangement som det tillernade i nationalmuseum, föreslogs att staten skulle inköpa det Adelsvärdska huset å Blasieholmen, som händelsevis lär vara till salu och som med sitt läge, sin mångfald af rum samt sin möjlighet af utvidgning, när omständigheterna fordra det, anses vara ett särdeles lämpligt ställe för bevarandet och vårdandet af ett riksbibliotek. Vi ha dessutom särskildt hört berättas, att denna nya plan för kongl. bibliotekets framtid blifvit uppgjord af de i den vågen sakkunigaste personer och att densamma kommer att röna Kongl. Maj:ts bifall och medverkan. Man fruktar blott att egaren skall ha gifvit något halft löfte ifrån sig att, när försäljningen komme i fråga, närmast lyssna antingen på Norges anbud, som önskar få huset till sitt ministerbotel, eller på en enskild persons, som kanske blott ville göra goda hyresaffärer. Ar nu ett sådant löfte icke med någon förbindande beskaffenhet afgifvet, så betvifla vi icke, att grefve Adelsvärd skall äfven deruti fortfara att vara konsternas och vetenskapernas beskyddare, att han helst aflåter denna sin egendom åt en så aktningsvärd efterträdare som riksbiblioteket. Lyckas denna plan, så är det en fördel icke blott för biblioteket utan äfven för nationalmuseum, som då först möjligen kan erbjuda tillräckligt utrymme åt flera dyrbara samlingar, hvilka eljest skulle röna den lotten att blifva ännu mer hoppackade och otillgängliga än de nu äro. Lifrustoch klädkammarens samlingar äro i sin nuvarande lokal i Brunkebergshotel lyckligt både för dem sjeltva och för åskådarne ordnade, men sådana minnen böra icke betala hyra för sig som nu, ej heller, då staten ändtligen öppnar en fristad för dem, finna densamma så trång och så mörk som den tillämnade i nationalmusei bottenvåning verkligen är. Antiqvitetsakademiens samlingar äro så stora, att de nu mer än till hälften måste ligga magasinerade för bristande utrymme skull. I den del af bottenvåningen, som äfven åt dessa samlingar blifvit ämnad, är dock utrymmet mindre än det akademien förnärvarande besitter i det på branten af sitt fall stående riksarkivets hus. Dessutom finnes redan samlad en hop minnen från medeltiden: altartaflor, prestkåpor, dopfuntar från kyrkorna, och denna samling bör naturligtvis här som annorstädes omfattar med lifligare intresse. Men sådant behöfves stort utrymme. Vi ha icke obetydligt af romerska och egyptiska fornsaker här och der i skräprum eller i lårar, vi få två mumier utom den som allmänheten får se, vi ha åtskilONES SNORRES RSA ASSRAASEDA LENE SER RARE RESER SEA IDA DESS SEE