Göteborgsposten – 28 mars 1861, sida 1

Hr de Niorres tog de båda papperen. Saint-Jean och rådsherren hade nu kommit fram till den lilla porten vid gatan Saint-Avoye. Saint-Jean öppnade den och såg ut på gatan. -— Ingen! sade han. — Gå! sade Niorres, och Gud vare med dig! Saint-Jean viftade med banden till afsked, tryckte barnet, som han bar på venstra armen, hårdt emot sitt bröst och skyndade ut. Niorres förde båda händerna till pannan, med en kraftig ansträngning lyckades han dock bemästra sig och stack hufvudet ut genom porten. Saint-Jean var redan långt borta. Månen befriades i detsamma från det täta skydok, som hittills dolt honom, och lyste i hela sin silfverlika glans. Dess ljus öfvergjöt plötsligt gatan Chaume, och tillät rådsherren att med blicken följa SaintJeans skugga, då denne just skulle skynda in på gatan Geoffroy-VAugevin. Rådsherren gjorde en hastig rörelse, som om han velat rusa fram, men böll sig tillbaka: han hade urskiljt skuggan af en andra person, som följde efter Saint-Jean. — Hr Lenoir har hållit ord, mumlade rådsherren. Saint-Jean är bevakad. Niorres stängde nu igen trädgårdsporten och gick tillbaka till sitt hotell.