Göteborgsposten – 28 mars 1861, sida 1

— —ALL nar på deras uteslutande hängifvenhet och kan icke erkänna en sådan obestämdhet och tvekan. Såsom ett exempel på inblandning i det sociala och umgängeslifvåt är detta prefektens öfver Loiret cirkulär, i högsta grad upplysande. En maire eller en uppbördsman vet nu, hvad man väntar och fordrar af honom, så länge hon innehar ett embete i denna kejsardömets politiska byggnad, på hvilken friheten skall sätta kronan, såsom det så nyss hette. Han har många fördelar. Han har en lön, han har en ställning i samhället; han kan med framgångenus beqväma stolthet tala om revolutionens gift och nödvändigheten att försvara samhället emot fiendtliga och blinda passioner och lidelser. Han har det behagliga medvetandet att höra till det herrskande partiet. Ifall han är en embetsman af högre rang, så kan han eftersträfva att få bära ett stycke rödt band i sitt knapphål och att kunna väcka afuud hos alla dessa dygdiga oppositionsmän, som äro omutliga, emedan ingen bryr sig om att söka att köpa dem. Hans rock är fin, hans mage är full, och hans sömn är den välfödda vakthundens, hvilken med förakt betraktar den magra och hungriga republikanska vargen. Men märket efter halsbandet synes på hans hals. Rika imperialistiska vinodlare, som spekulera på en grad i hederslegionen, fattiga skrifvare, som ligga och vänta på tusen francs lönetillökning, som skall förvandla ett nödtorftigt uppehälle till välmåga, alla måste de hafva fruktan för prefekten för sina ögon samt måste likaledes inskärpa densamma hos sin familj, sin hnstru och sina döttrar. — Träldomen är så fullständig, att vi icke kunna låta bli att betrakta den med förundran och förvåning. Ett departements hela imperialistiska societet förbjudes utan vidare att umgås med den högst ställda personen i deras grannskap och med en ledare af det mest mäktiga parti, som nu finnes i Frankrike. Skola de lyda? Det är möjligt att de skola vilja det; ty om också partikänslan är död, så är dock sträfvandet efter egen fördel starkt ibland det andra kejsaredömets embetsimän.. Fransmannen skall gifva sitt lif för sitt land, men aldrig sin plats har en person sagt, som kände dem väl. Hr Dupanloup torde kunna räkna på bortvända ansigten samt stammande och bakvända helsningar af dem, som varit hans vänner för halfva hans lifstid. Med intresse för franska kejsarens karakter, önskade vi att kunna förmå inse haas ändamål med att låta offentliggöra detta besynnerliga manifest. Menniskorna skapa åt sig ideala begrepp om de menskliga förhållandena, och det gängse idealet af franska kejsarens karakter är, att han är en klok, slug, ihärdig och ogenomskådlig furste. Efterverlden skall kanske icke stadfästa denna åsigt. Några få år skola kanske vara tillräckliga för att kullslå den äfven bland oss sjelfva. Tvenne stora monarker i våra dagar hafva öfverlefvat sitt anseende. Louis Philippe