Göteborgsposten – 26 mars 1861, sida 1

staten ega rum och ha sin gång, eller att 80ka bibehålla den gamla statsenheten, med uppgifvande af de principer, på hvilka den förut varit grundad. Hvilketdera alternativet den nya amerikanska regeringen skall komma att välja har man ännu svårt att afgöra. Lincolns inträdestal föreligger visserligen, och vi hafva på ett annat ställe i gårdagens blad meddelat det vigtigaste af dess innehåll. Hans uttryck äro dock omsorgsfullt varsamma, och hvad han säger uppgår hufvudsakligen dertill, att han icke vill inlåta sig i någon underhandling med de separerade staterna, att han vill qvarhålla hvad som af de Förenta Staternas egendom ännu är i Hans våld, att han ärnar besätta — d. v. s. återtaga — de citadeller, arsenaler och annan Förenta Staternas egendom, som fallit i dessa staters händer, samt att han ämnar upptaga statsinkomsten för unionens räkning från de separerade staterna — hvilket, då Unionens beskattning utgöres blott af tullafgifter, möjligtvis kan låta utföra sig blott genom en sträng blokad — men att han, utöfver hvad som behöfves för detta ändamål, icke vill använda våld eller företaga något infall i de separerade staterna. Detta är hvarken ett medgifvande, att de separerade staterna må gå bort från unionen, eller ett bestämdt uttalande af, att han ämnar ställa för sig såsom mål att tvinga dem att åter blifva en del af densamma. Hän ställer sig — som Times ganska riktigt anmärker i anledning af hans tal -— på en jurists och icke på en statsmans ståndpunkt. Han resonerar helt och hållet från den ståndpunkten, att alla de tretiotre staterna legalt höra till unionen, och såsom om de separerade staternas separationsförklaring, emedan den är legalt oberåttigad, helt och hållet kunde ignoreras. Denna ståndpunkt kan dock icke längd förblifva hållbar, och frågan måste förr eller senare, ifall icke sydstaterna, hvilket är föga troligt, af sig sjelf ändra sina planer, uppträda med fordran på ett bestämdt val emellan antingen att erkänna sydstaternas separation eller att med yttre makt tvinga dem, att mot deras vilja utgöra integrerande delar af Förenta Staternas union. Hvilketdera, som skall komma att ske, kan endast framtiden sjelf utvisa, men hvilken olika framtid det enas eller det andras inträffande skall komma att åstadkommå för Norra Amerika, är lätt att förutse. Skall regeringen och de nordliga staterna besluta sig att med våld underkufva de separerade staterna, och skola de lyckas deri, så är det gifvet, att detta måste åtföljas af och framkalla en betydlig omskapning at Förenta Staternas nuvarande politiska institutioner. Decentralisationen skall då öfverallt blifva tvungen att träda tillbaka, och den nordamerikanska unionen skall vara tvungen att antaga en i högsta grad centraliserad styrelseform. Man skall icke då mera kunna öfverlemna åt de skilda staterna samma makt att reglera sina egna förhållanden, när en del af dem genast skulle använda denna makt, — ———— 2 OVE