Göteborgsposten – 22 mars 1861, sida 1

Hvarje århundrade, hvarje årtusende kar man också säga, har sin storhets uttryck i poe sten; född i det afslutande tidehvarfvet, träde hon fram och herrskar i det kommande tide hvarfvet. Midt i vår sträfsamma, maskinbrusande tic är hon således redan född, hon, det nya århun. dradets sånggudinna. Vår helsning sände vi hen: ne! hon höre den, eller läse den en gång, kan ske mellan kolinskrifterna, hvilka vi nyss ta lade om. Hennes vaggmedar räckte från den ytterst: punkt, menniskofoten beträdt på Nordpolsunder sökningarne, ända så långt ögat kunde se in polar-himlens svarta kolsäck. Vi hörde e vaggan gå för bullersamma maskiner, lokomotivets pipande, sprängning af matericla klippo och af andens gamla band. I vår stora nutids fabrik är hon född, hvar est ångan utöfvar sin kraft, der mäster Blodlö. och hans gesäller slita natt och dag. Hon har i sin ego qvinnans stora, känslo fulla hjerta, med Vestalens låga och lidelsens bål Förståndets ljusstråle fick hon, i alla prisman: årtusenden igenom skiftande färger, hvilka värde. rades efter modefärgen. Fantasiens mäktiga sva nehamn är hennes prakt och styrka, vetenska pen väfde den, urkrafterna gåfvo den sväng. kraft.