Göteborgsposten – 22 mars 1861, sida 1

SN Hon är på fädernesidan ett barn af folket, frisk i sinne och tankar, med allvar i ögat, humor på läpparne. Modren är den högburna akademiskt uppfostrade, emigrantens dotter med de gyllne rococo minnen. Det nya århundradets sånggudinna har i sig blod och själ af dem båda. Herrliga faddergåfvor lades på hennes vagga. I mängd ligga der strödda som namnam naturens dolda gåtor med deras lösning; dykareklockan har lemnat sällsamma småprydnader från hafsens djup. Himmelskartan, denna upphängda stilla ocean med sina myriader öar, hvardera en verld, lades iaftryck dit som ett vaggtäcke. Solen målar henne stycken; fotografien måste gifva benne Icksaker. Hennes amma har sjungit för henne ur Eivind Skaldespiller och Firdåsi, utv minnesångarne och hvad JHHeine ystert sjöng ur sin verkliga skaldesjäl. Hennes amma har berättat henne mycket, alltför mycket; hon känner Eddan, den gamla urmormors mors bäfvan injagande sagor, der förbannelserna susa med blodiga vingar. Hela Orientens Tusende och en Natt har hon hört på en qvart. Det nya århundradets sånggudinna är ännu barn, hon har dock sprungit ur vaggan, hon är full af vilja, utan att veta hvad hon vill. Ännu leker hon i sin stora barnkammare,