Göteborgsposten – 18 mars 1861, sida 1

— Tvenne förhärdade syndare, monseigneur, svarade genast en af abb6erna; markis dHerbois och vicomte de Renneville, tvenne unga galningar, som gifva de sämsta föredömen åt andra. — Likväl icke alltid, inföll biskopen leende; och bland sina fel hafva de en dyrbar egenskap: kristlig kärlek. Efter hvad de nyss gjort, tviflar jag icke mera om deras räddning. Det var vid detta tillfälle LEonore och Blanche för första gången hörde uttalas deras namn, som de så snart skulle älska. Dagen derefter voro markisen och vicomten ännu qvar i Brest, oaktadt de skulle resa till Paris. Än mera (och detta utgjorde samtalsämnet i staden hela aftonen), de båda sjöofficerarne gingo samma dag i kyrkan, der de afhörde, utan att förråda den ringaste otålighet, en predikan, som varade i tvenne runda timmar och hölls på bretagneska språket, för att kunna lättare begripas utaf det af bönder ifrån trakten bestående auditoriet. Man tog sig friheter på de båda vännernas räkning och då skämtet blef pikant, följde tvenne dueller, i hvilka markisen och vicomten svårt sårade sina motståndare. Trenne dagar derefter lopp fregatten af stapeln, som biskopen skulle välsigna. Vid denna tid företedde en sådan process,