Göteborgsposten – 18 mars 1861, sida 1

rigt något afvika från den katolska kyrkan läror och ritual. Deras antal uppgifves til omkring 300,000, at hvilka 4,000 skola var andliga. Dessa två tolk hafva väl vid enskilda till fällen förenat sig med hvarandra mot intrån gande fiender, såsom korstararne, mamelucker na och turkarne, men inbördes hafva de be ständigt legat i blodiga fejder. Såsom känd utbröto i förra somras åter de gamla stridig heterna mellan Druserna och Maroniterna oci dessa blefvo en signal till att muhamedanern: på andra ställen och hafvudsakligen i Damas kus anställde en gruflig massaker bland de kristna. Följden derat blef, som bekant, at Fuad Pascha af Porten afsändes till Syrien der han företog en mängd afrättningar isyn nerhet bland den turkiska befolkningen, sam att Frankrike å Europas vägnar besatte Bey ruth och andra punkter i Syrien, för avt åter ställa ordningen, och att de syriske kristna nu i sin tur bjudit till att på allt sätt söka at komma i tillfälle att förfara med muhame danarne, såsom dessa förfarit med dem. Dessa händelser lemna en temligen tro: gen bild af det turkiska rikets samhällstill. stånd i allmänhet och de problemer, det fram kallar för det vestra Europas politik. Öfver. allt är den turkiska regeringen mer eller mindre oförmögen att uppehålla ett stadgad: samhällstillstånd bland de befolkningar, den be: herrskar och dessa befolkningar sjeltva visa än. nu mindre förmåga att sjelf sköta sina angelägenheter. Öfverallt går det visserligen icke så vildt till, som i Syrien, men öfverallt, så väl i Europa som i Asien, och kanske ännu mera i Europa ån 1 Asivun, visar sig befolkning lika oförmögen att sjelf sträfva till ordning, och regeringen lika ur stånd att mot deras vilja åstadkomma någon sådan. Detär detta förhållande, som är orsaken till att den orienualiska frågan ständigt måste åstadkomma i en eller annan form. Ty tillvaron af nationer, som icke kunna sköta sina egna affärer framkallar i den yttre politiken ungefär likartade frågor, som tillvaron af en proletariatklass i den inre. Likasom man i den inre politiken, då man icke kan lita på en del af befolkningens hvarken vilja eller förmåga att taga värd om sina egna angelägenheter, dock icke kan låta dem förgås i elände och uselbet, utan af filantropi och känsla för mensklighet och rättvisa ledes att genom diverse olika organisationer inblanda sig 1 dessa klassers lif och förhållanden, för att soka taga vård om dem; på samma sätt kan man icke heller besluta sig att lemna ett folk, som visar si oförmöget att handhafva sina egna angelägenheter, att gå de öden till mötes, som blefve en följd af denna dess oförmåga. Då ett folk icke kan styra sig sjelf och uppehålla en ordning, som någotsånär öfverensstämmer med vanliga menskliga begrepp, så tränger sig nödvändigheten af att på något sätt få ordning i dess läge ovilkorligen på den öfriga menskligheten. Skulle turkiska regeringen uppehålla en sådan ordning, som engelsmännen i