Göteborgsposten – 16 mars 1861, sida 1

— Under hvad namn vill du bli presen terad ? — Såsom markis Camparini, en rik florentinsk adelsman. Jag talar italienska som en infödd toskanare; jag skall lysa af broderier och diamanter, och om det behöfs, skall jag ha mitt adelsdiplom på fickan. Hans höghet bryr sig icke mycket om ceremönielt fjesk, det vet jag. Du skall presentera mig såsom en älskvärd kamrat och sällskapsmenniska. — Men... — Jag vill det! sade Saint-Jean ännu mera befallande tillochmed än förra gången. — Omöjligt! upprepade grefven och betraktade sin interlokutörs simpla och hvardagliga yttre. Denne log föraktfullt. — Var utan fruktan, sade han. Grefve de Sommes skall icke behöfva rodna öfver den gäst han för med sig, Dessutom måste jag dit. Förstår du? Jag måste vara närvarande vid den orgie, som i morgon skall ega rum; jag måste dit för att erhålla de bevis, som skola i allas ögon dömma vicomte de Renneville och markis dHerbois skyldiga. Jag har räknat på dig, för att bli presenterad för hertigen och hans gäster. Vid den timme, då vi komma till supern, skola säkerligen alla vara rusiga, så att hvarje presentation blir väl upptagen. Dessutom, jag upprepar.