Göteborgsposten – 14 mars 1861, sida 1

Bamboula! Bamboulå ären djerf kamrat, br grefve! Jag måste göra er min komplimang. — Men, skurk! fortfor han och ombytte hastigt ton. Under det du frossade i lyckans armar; under det du drömde de herrligaste drömmar på dina sidenkuddar, handlade äfven jag. Jag påtog mig en tjenares ödmjuka skepnad! Jag stod i skuggan, men jag var lik direktören för en marionetteater: jag höll trådarne och du var endast den mekaniska figur, som dansade inför publiken. Jag hade uppgjort mig en plan, Bamboula! Och denna plan följde jag med tålamod och djerfhet, säker om att den skulle lyckas en dag. Dig sjelf ovetande, utförde du mina minsta önskningar. — Jag! utbrast grefven. — Du sjelf, min gosse! Tror du icke? Vill du ha bevis? Det skall ej bli svårt att förete sådana. Påminner du dig, att du för sex och ett ett halft år sedan vid denna tiden irrade ensam och utan hem omkring på vägen till Lyon. — På vägen till Lyon ! upprepade Bamboulå bleknande. — Ja, återtog Saint-Jean. Du var nära att dö af hunger och elände, du tänkte på medel att draga dig ur denna din olycka. Lyckligt