Göteborgsposten – 14 mars 1861, sida 1

KARE CRP METE BES SOA PR AIRSAL CISSI ningen af den dansk-tyska frågan, samt att det är af den danska regeringens ovillighet att gå in derpå, som det härleder sig att icke ett annat förhållande i denna frågas ställning nu äger rum, än det som för: närvarande existerar. Det är således från dansk sida, som denna från norden så nödvändiga politik mött hinder, och det är dessa hinder vi skola försöka att närmare göra oss reda för, för att se om det icke finnes utsigt för deras försvinnande eller undanrödjande. Ty den dansktyska frågan är icke en fråga, som vår regering bör deltaga i blott af intresse för en broderstat, utan det är en fråga, till hvars lösning den bör söka att bidraga for vår egen och hela nordens gemensamma skull. Den är icke en fråga om hjelp åt Danmark, hvilken naturligtvis försvinner, om Danmark icke brydde sig om den, utan en fråga om hela nordens ställning i den europeiska politikens strider, hvilken den svenskt-norska regeringen derföre också bör försöka att få löst i nordens frihets och oberoendes intresse, äfven om Danmark vore böjdt att svika detsamma. Låtom oss derföre försöka att se efter hvad som i Danmark står i vägen för eiderlösningen. Det första vi härvid hafva att taga i betraktande är, att det motstånd mot denna lösning som visat sig i underlåtändet af att gå svenska regeringens anbud till mötes, närmast härleder sig från den nuvarande danska wministåören. Det är derföre dess politik vi först I måste undersöka, och detta är nu lättare än förr, emedan den genom dess sista åtgärder trädt i en klarare dager. Den danska regeringens ställning har hittills varit omgifven af en dimma, som gjort det mycket svårt att bilda sig ett bestämdt begrepp om dess lafsigter och planer. Då helstatsordningen år 11855 infördes, skedde det under intrycket af högst olika motiver. Den yttre påtryckninigen, den europeiska nödvändigheten låg töfver alla och man beslöt sig att ge efter för densamma, cen del dock för att derigenom i kunna bibehålla Holsteins förening med Danmark, en annan del åter för att derigenom jitminstone icke se Slesvig bortryckt från ) I Danmark, och i den öfvertygelsen att helstatsj författningen icke skulle kunna bårå sig i längden, utan endast tjena till att ännu mera åskådliggöra nödvändigheten af en eiderlösning. De förra voro helstatsmän af böjelse, de sednare af konsiderationer och på försök. Till hvilkendera delen en minister under helstatsförfattningen hörde, måste alltid vara svårt att bedömma af dess offentliga åtgärder. Helstatsförfattningen var bestående och de måste derföre officielt behandla den som sådan. Men de kunde följa två rakt motsatta planer i sina åtgärder allt efter som de gått in på densamma af det ena eller andra af de ofvannämnda motiverna. I det ena fallet kunde deras innersta afsigter gå ut på att visa helstatens ohållbarhet, och det skulle i; verkligen varit ett mästerdrag af diplomati att