Göteborgsposten – 13 mars 1861, sida 1

då vi tillsammans lemnade Brest. Många andra finnas äfven, som icke känna till att jag lefver, och likväl har jag, sedan sju år tillbaka, sedan den dag jag meddelade dig hemligheten om din börd, icke ett enda ögonblick upphört att följa dig steg för steg. Jag har gjort dig till hvad du är, utan att du ens kunnat ana det, jag har ödmjukt tjenat dig, utan att du kunde misstänka, det betjenten, som bugade sig inför dig, var din herre, att det verktyg, hvaraf du betjenade dig med afsigt att en dag förneka det, var icke den simpla machinen, utan anden som gaf lif åt hela verket. Ah, förstår du ej, Bamboulå? Men tålamod, du skall nog lära dig begripa, ty jag måste afgifva för dig min förklaring, för att du sedan må troget utföra min vilja. Saint-Jean tystnade. Grefven förblef stum och det häpna uttrycket i hans ansigte, hans förvridna anletsdrag och oroliga blickar förrådde den stora förvirring, som rådde inom honom. XVII. Galerernas konung. Saint-Jean drog till sig en länstol och kastade sig med en viss beqvämlighet deri. Hans sätt hade liksom hans ansigte undergått en fullkomlig förändring.