Göteborgsposten – 13 mars 1861, sida 1

0 Fredrika Bremers resor till påfven och till Pisa. Hädanefter skall det äfven blifva lyckligt för tidningarne att kunna påräkna sådan lektyr ty med tiden skola väl alla våra små hertigar ut och resa hvar i sin tur och titta efter hvar deras farbröder skrifvit sina namn här och der i knutarne på någon märkvärdig ort. Med våren, med svalorna, med allt skönt och grönt kommer vår vidtbereste prins hem igen. Jag tycker hvad han skall ha mycket att berätta, många äfventyr, som icke kunna specificeras i rapporterna, krokodiljagter och mumiespökerier. Såsom hertig af Dalarne kan han dessutom gifva sina historier, om han behagar, ett eget underbart intresse. Angående resor så tänker jag på landshöfdingen grefve Sparre, som väl skall begifva sig hit och visa Vestgötarnes tacksamhet för den nåden, att en ny prins blifvit född åt dem, Och så undrar jag om han ännu åker i sin gamla vagn, som jag hört talas om. Det var nemligen en gäng då grefven och en annan politisk herre skulle resa till Norge för att ordna statsaffarerna. Grefven åtog sig bestyret med anskaffandet af en resvagn, för hvilket reskamraten naturligtvis var tacksam och gerna åtog sig å sin sida att blott deltaga 1 betalningen för den — hyrda vagnen. Resan gick lyckligt i hyrvagnen, reskamraten betalade sin andel i hyressumman, men fick af en händelse kort efteråt kunskap om att åkdonet icke vore något annat än grefve Sparres egenhändiga gamla resvagn. Och derom var ingenting att säga och ingenting att tänka, annat än att grefven förmodligen ansåg sig böra till fullo skaffa resoch dagtraktamente både för sig och för sin vagn. I den åker hun emellertid lugn och trygg och behöfver troligen icke frukta för att någonsin blifva forslad i den obäkliga landtmarskalksvagnen; i den hvilar han beqvämare på sina egna dynor än om han skulle sitta på en taburett i konseljen, för hvilken position han troligen äfven nu kan vara lugn. En annan landshöfding har begärt sitt afsked. Man gissar att till dennes eftterträdare i Gefleborgs län ämnas borgmästaren och talmannen Åsker. Dock är man äfven benägen att tro det Asker nöjer sig med landssekreteraretjensten i Malmö, helst denna är tvådubbelt mera inbringande än landshöfdingeembetet i Gefle och dessutom skötes på en ort, som så lätt kommunicerar med kontinentens alla trefligheter och njutningar, för hvilka herr Åsker säges vara mera böjd än för anakoretlifvet i det aflägsna Gefle. Nu är det fråga om att vi skola kalla alla ogifta fruntimmer för fröknar, undantagna dem som äro mamseller i skafferiet, i butiken eller på kammare. Det är ett utjemningsförslag som bör gå lätt för sig, ty det lider intet tvifvel, att ju icke t. ex. mamsellerna Pettersson och Lundqvist skola finna sig högst charmerade öfver den nya födelsen till fröknar. B. P.