Göteborgsposten – 9 mars 1861, sida 1

XIV. Bankörens medhjelpare. — Låt oss slå dem förderfvade! skrek Michel, hvars ögon flammade och hvars rörliga ansigte liknade lejonets i närvaro af en stor fara. De ha bestulit oss! Våra penningar! —Låt oss piska medhjelparne! tjöt Jean och grep tag i en stol. Nicolas yttrade ej ett ord, men ryckte penningrakan ur händerna på Henriot och slog den i skallen på bonom. Det var signalen: Michel, Jean, Joachim och Augereau rusade fram; men, antingen tillfölje af någon uppgjord plan eller genom en naturlig rörelse hos den uppretade hopen, en riktig våg af spelare skiljde hastigt de angripande. Augereau och Joachim stodo, inträngde mellan denna våg och bordet, ensamma bredvid Chaumette och hans medhjelpare. Jean, Michel och Nicolas knuffades och stöttes långt bort, utan att de dock kunde anklaga någon af de knuffande för ett öfverlagdt anfall, isynnerhet som äfven de tycktes ge vika för en starkare påtryckning. Oväsendet hade nått sin höjd. Chaumette, Maillard, Henriot, Hebert och flere andra af! tjensteandarne på VEnfer skreko, hotade och svuro, samt försökte riktigt tillintetgöra Augereau