Göteborgsposten – 4 mars 1861, sida 1

— Vi befinna oss i en förfärlig oro! sade Gervais. — Bah, hvad är det? — En stor olycka sväfvar öfver våra hufvuden, och ni ensam, bästa hr Roger, kan afvärja den. — Men förklara er, jag begriper ej ett ord, sade Roger med väl spelad förvåning. Att börja med, hvarifrån kommen j? — Från Bernards.. — da, det var sannt . .. jag glömde. Skulle ni ha begått någon oförsigtighet? — Aldrig! utropade på en gång de båda vännerna, — Jag skulle förr låta skära af mig tungan! tillade Gorain; men om ni ej tager er tillvara, går allt förloradt! Man är barnet på spåren. — Hvem då? — Hr Fouch, en vän till hr Danton, min hyresgäst. — Ah, hr Fouch... han, som ni införde hos Bernards?... — Riktigt. — Nå? — Ja, min bästa hr Roger, han vet, hvar den lilla flickan finnes, och han skall resa att söka henne i morgon. — Kära hr Gorain, och ni, hr Gervais, sade Roger med sin älskvärdaste ton, jag bor van