Göteborgsposten – 4 mars 1861, sida 1

SE SSR ERS ensstämmer med önskningarne hos större delen at det folk öfver hvilket den styr. I ett sådant måste styrelsen nemligen alltid rätta sig efter monarkens eller den herrskande klassens åsigter och föreställningar om hvad de råka anse för rätt, godt och nyttigt, och då den stora massan af folket icke har några eller endast bristfälliga medel att inverka på densamma, så måste det tidigare eller senare inträffa, att det uppstår ett svalg emellan hvarderas betraktelsesätt af förhållandena, och detta måste blifva desto större, ju mera styrelsen och de styrda äro åtskiljda från hvarandra. När de styrda då mäta styrelsens åtgärder och de törbållanden som derigenom skapas efter sina föreställningars mått, så befinnas de underhaltiga efter deras måttstock, och det måste uppstå hos dem en impuls att söka ombilda desamma till öfverensstämmelse med deras idealer om det rätta, nyttiga och det goda. Medlet för detta ombildande ligger nära till hands. De styrdas, folkets, missnöje har uppkommit deraf att deras föreställningar icke blifvit följda och tillämpade vid regeringen, och det enklaste är uaturligtvis att de försöka att skaffa sig ett sådant inflytande. Demokratien är det naturliga medlet för dem att söka afskaffa missförhållandena. Så är sakernas nödvändiga gång; den absolutistiska och aristokratiska styrelseformen måste alltid förr eller senare framkalla försök till ett demokratistiskt styrelsesätt i en eller annan form. — Men man realiserar icke sina idealer blott genom att uttala eller dekretera dem; detta fordrar en verksamhet, som, liksom all mensklig verksamhet, är bunden vid medel och insigt i. hvilka medel som måste användas för uppnåendet af hvarje mål. Har man icke denna insigt, så kan man lätt företaga sig åtgärder, hvilkas följder blifva helt andra än de som dermed åsyttats. Finnes icke denna insigt hos folket, så kan följden af försöken af demokratiens införande leda till förhållanden som ännu mindre, än de under absolutismen, öfverensstämma med massans af folket och de styrdas åskådningar och föreställningar om det rätta, goda och nyttiga, och samma impuls som förut företanns att söka öfvergå från det absolutiska styrelsesättet till demokrati finnes nu åter att öfvergå från demokrotien till det förra. Allmänna opinionen kommer sålunda att befinna sig i en jemn oscillation emellän mer eller nindre absolutism samt mer eller mindre denokrati. Det absolutistiska styrelsesättet drifver den allmänna opinionen, derigenom att less önskningar icke förmå skaffa sig gehör norra detsamma, öfver till demokrati, och denokratiens oförmåga att realisera denna all-nänna opinionens idealer ehuru den erkänner lem, drifver den åter öfver tillbaka till absoluismen. Den liknar en elektrisk pendel, som svänger emellan tvenne med olika elektriciet laddade kroppar. Skall dennä oscillation kunna upphöra, ;å måste de orsaker som framkalla densamma ipphöra. Det absolutistiska styrelsesättet kan