Göteborgsposten – 2 mars 1861, sida 1

kypen mörkblå händer. Gorain vände sig mot Gervais; de båda borgarena tycktes vara djupt rörda. — Ah! mumlade advokaten Dantons hyresvärd, om det bara icke gällde konungen af Preussen. Gervais stötte hårdt till honom med armbågen. Brune torkade sina tårade ögon, under det Fouch, som befann sig kall och orörlig i denna uppskakande scen, gjorde några hastiga anteckningar i sin bok. — Jag tror, inföll Gervais med en blick på sin granne, att det måhända skulle vara bäst tills i morgon uppskjuta vidare undersökningar, ty det är sent... vet ni. — Ni har rätt, sade Gorain lifligt; dessutom försigtigheten . .. — Ah! sade Bernard till de båda borgarena, jag förstår er icke i qväll. — Oss? ... sade Gervais rodnande. — Ja! J fören hit till oss hr Fouchå, som vill sysselsätta sig med vår olycka, som lofvar oss att sätta oss i spåren efter vårt barn och man skulle af edra ord kunna tro, att j endast söken hindra oss från att följa de förträffliga råd, som han gifver . .. — Bernard! ... kan ni väl tro... stammade Gorain.