Göteborgsposten – 2 mars 1861, sida 1

) fula och oangenäma på hela ön. Man behöf ver dock endast komma ett stycke framåt p: sin väg till berget, för att få full ersättning Då man tager af omkring en framstående bergsbrant, har man Gillemalles retande da framför sig. Den genomflytes af Kaluganga floden som upprinner på Adamsberget, oc! längs stränderna af densamma utbreda sig sammetsgröna risfält och ängar, som äro af brutna af små orangeoch palmskogar, i hvil ka små kojor dölja sig. Öfver alla andra träc höjer sig talipat-palmen, i hvars jettekrons hvarje enskildt blad liknar en 14 å 20 fo lång solfjäderskifva. Midtifrån densamma upp: stiger en hög stängel, som på alla sidor är smyckad med guldgula blomsterklasar. Bak: grunden till det behagliga landskapet bildar Adamsberget, som i den genomskinliga luften tyckes ligga en så nära, att man tror sig kunna höras, ifall man ropade ditupp. En rad af andra berg alla beväxta af tät skog omsluta detsamma rundtomkring. Bakom denna dal begynner det egentliga skogsområdet. Dess slingerväxter, som i prydliga bugter hånga ned från trädens grenar, eller som slingrande sig från den ena kronan till den andra likt tåg spänna sig öfver vägen, skulle anslå europen mera, ifall han icke ofta ibland desamma skulle blifva varse långa ormar, hvilkas spjutpetsformade hufvuden blicka nedåt. I denna trakt beträder man den pilgrimsväg som förer till Adamsberget. Uppe på berget finnes nemligen en stor grop af egendomlig form, som något liknar ett jätteartadt spår af en menniskofot, och enligt singhalesernas religiösa sagor skall Buddha, då han första gången beträdde Ceylon, hafva efterlemnat detta spår som han intryckt med sin fot. Detta märke betraktas såsom heligt och otalige af buddhaismens bekännare anställa derföre årligen vallfärder till detta berg. Från Ceylon har sagan om detta helga fotspår fortplantat sig till andra delar af Asien, samt lockar många pilgrimmer äfven från aflägsna trakter. Isynnerhet kommer en talrik mängd sådana från Siam och Sundaöarne. Åfven till mohamedanerna har denna saga öfvergått, ehuru den hos dem antagit en annan gestalt. Efter syndafallet, berätta de, blefvo Adam och Eva dömda att göra bot; Guds befallning förviste alla. manniskors moder till ett öde berg i Arabien, men Adam fick sig detta berg anvisadt. Försjunken i djup sorg, stod han der i några tusende år på ett ben, och hans fot sänkte sig småningom in i klippan. Det är af denna berättelse som berget erhållit sitt namn Adamsberget. Det är derföre icke blott buddhaister utan äfven mohamedaner, som anställa pilgrimsfärder till detta ställe. Templet i Paabatola, en ort som ligger i höglandet nära bergskäglans lot, är det första vid hvilket de puddhaistiska pilgrimerna, som besöka det heiga fotspåret, ha att förrätta sin andakt. I lenna heliga byggnad finnes en afbildning i soppar af fotspåret uppe på bergsspetsen. Templet är icke rikt utstyrdt, och allt häntyler på att det i allmänhet blott äro de fattia, som påtaga sig det besvärliga pilgrimståset till Adamsberget, Från detta ställe har nan en storartd utsigt. En resande beskrifver anblicken af en solnedgång derstädes på öljande sätt: En genomskinlig purpurslöja