Göteborgsposten – 2 mars 1861, sida 1

Hotel Niorres). Berättelse från första franska Revolutionen. (Öfversättning). — OO, fortfor hon och smekte den lilla buck. lan, innan hon lemnade den åt Fouchå, när jag betänker, att detta är allt hvad jag har qvar a mitt barn, tror jag mig skola bli vansinnig Denna vackra lock (härvid kysste hon den), hvac det kära barnet var stolt deröfver! Minns du Bernard? Hon förde sina små fingrar in blanc sina gula lockar och, då jag vägrade att kysss henne, såsom straff för något fel, som hon begått hotade hon att rifva af sig håret ... Jag sel henne när jag vill... der... ty det var der hon låg. M:me Bernard visade härvid på en liten säng, som stod bakom Fouch. Allas blickar triktades på den tomma sängen. Färgaren kunde ej qväfva en suck af smärta, som framträngde ur hans strupe. M:me Bernard såg på sin man; hon började häftigt darra, lutade sig åter tillbaka och föll i starka snyftningar. Färgaren dolde ansigtet i sina tjocka, genom 2) Forts. från N:o 1—51.