Göteborgsposten – 1 mars 1861, sida 1

Men under Ludvig XVI, liksom under dennes företrädare, räknade färgaren tillochmed sina kunder bland samfundets högsta klasser, och Bernard, som var väl känd i hela qvarteret, hade också kunder, hvaröfver han med allt skäl kunde vara stolt. Aftonen till samma dag, då ofvan förmälta händelser passerat, stod en ung man i färgarens bod sysselsatt med att lägga in ett dussin hvita, fina silkesstrumpor, då en lucka öppnades i taket i boden och en stark stämma från öfre våningen ropade : — Jean! — Hr Bernard! svarade bodbetjenten och tittade upp. — Äro fru markisinnan dHorbignys strumpor färdiga? — Jag håller just på att lägga in dem i ett paket. -— Godt! ni skall genast skynda med dem till markisinnans hotell. Vi ha ju lofvat, att hon skall få dem i qväll. -— Ja, herre. — Och grefve de Sommes riddrägt? —Den är äfvenledes färdig; hans förste kammartjenare skickar i morgon hit jockeyen för att hemta den. : — Godt; stäng nu boden och gå till markisinnan.