Göteborgsposten – 1 mars 1861, sida 1

gamla vänner, för att i samma ögonblick ingå förbund med den, det nyss på det ifrigaste bekämpat. Hvar och en som läser Times måste hafvå fäst sig vid, att dess ledande artiklar icke göra sig den ringaste möda att förmedla sådana öfvergångar från ew läger till ett annat. Man bryr sig icke om att dölja något deraf; man opererar öppet och utan konsiderationer, emedan man känner sig medveten om rättighet att handla så. Den som stöter sig dervid, har icke gjort sig klar reda för, hvad Times är, och hvad den icke är. I öfverensstämmelse med sin ställning sluter den allianser och upplöser dem åter; statsskäl äro enda lagen för dess handlingar; de utgöra dess moral. Om man emot allt detta vill framhålla att hvarje stat, oaktadt allt sitt fria val och all sin fria rörelse, likväl sist och slutligen instinktmessigt mäste representera en bestämd princip, om den icke förr eller senare skall gå under, så kan man med godt samvete också påstå att Times ingalunda saknar ett sådant orubbligt yttersta grundlag. Man har sagt om den, att den icke tror på annat än penningens makt. Det är icke sannt, helt enkelt derföre, att det icke kan vara sannt. Hvar och en vet att det också gifves andra makter. Times tror på frihet och framåtskridande. Och om den i sitt förvar af dessa begge saker framför allt ser en affär, så bevisar detta icke det ringaste emot uppriktigheten af dess advokatur. Om hundrade och åter hundrade enskilda fall skulle tala deremot, så må man icke förglömma att påfvedömet har understödt turkarne samt Richelieu protestanterna. Times är numera ett aktieföretag. Derom hyses icke några tvifvel. Men angående aktiernas antal och fördelning äro meningarne npycket afvikande från hvarandra. En del talar om blott tolf, andra om sextio och ännu flere aktier. Utan att försöka ingå i en närmare undersökning af antalet och fördelningen af dessa aktier, vilja vi nöja oss med att meddela att enligt en temmeligen allmänt spridd åsigt John Walter, Orleans (hertigen af Aumale) samt baron Rothschild anses som de förnämsta, om också icke de uteslutande aktieinnehafvarne. Några antaga att Walter ständigt försökt att bibehålla en aktiemajoritet, om också blott en obetydlig, för att sälunda bevara åt sig det afgörande inflytandet vid bladets affärer; andra deremot äro af den åsigten att den nuvarande John Walter, efter pennybladens uppkomst och tilltagande utbredning, har uppgilvit också denna obetydliga majoritet ehuru han träffat andra arrangemanger för att det oaktadt utan inverkan af andra kunna bestämma bladets politiska hållning. Af Times anti-imperialistiska hållning har man velat sluta att den, af konsiderationer för hertigens af Aumule stora aktieantal, låtit förleda sig att afstå från sitt sjeltständiga omdöme och sin autonomi. Aan har gått ännu vidare och har af detta drag på det politiska schackbrädet sökt bevisa att dess förra så riktiga politiska instinkt utslocknat, NOEN